Lyssnar på musik av Goran Bregovic. Han som gör musiken till Emir Kusturicas filmer. Just den skiva jag har i min mp3 är en samling sånger för bröllop och begravningar. Det är något med kombinationen som gör att jag fascineras. Kommer på mig själv med att gissa vilka sånger som är för bröllop och vilka som är för begravningar. Undrar hur många jag gissar fel på.Kan inte språket med berörs så huden knottras.
Älskar den galna Kusturicafilmen Arizona Dream. Har soundtracket. Bregovic har gjort musiken som vanligt men Iggy Pop sjunger. På vissa låtar i alla fall. Vill se den igen. Kanske blir så nån dag.
När jag körde in på uppfaretn till Landet stängde jag av motorn, öppnade dörren men satt kvar. Lyssnade på hela Alina och bara andades in den friska lantluften. Sveptes in i en mjuk och nära musikfilt av piano och fiol. Magiskt och renande som ett vinterbad.
Trodde inte jag skulle orka skriva något idag. Var inställd på att jag skulle skriva att jag inte skulle skriva...
Alina är ett av världens vackraste stycken. Så rent och fint.
SvaraRadera...oh ja. det är så märkligt egentligen för när man lyssnar på själva pianonedslagen så inser man att det i slutet av varje strof kommer ett falskt ackord.
SvaraRaderakan du som musikhistoriker förklara varför just det gör att det blir så vackert?
dissonans i rätt sammanhang, efter "rätt" uppbyggnad, kan göra att det låter självklart och rent.
SvaraRadera...dissonans...åhhhhh.. det får bli dagens finaste ord.
SvaraRaderatack maestro.