Bitter-sweet

Känns som att man ska säga något stort om det gångna året.
Men jag gör inte det.
Det har varit good times.
And bad.
Men ett år har gått och med tiden så läks såren.
Vissa började läka ganska direkt.
Andra kanske behövdes göras rena innan läkningen kunde ta vid.
När jag ser tillbaka på hur mycket som hänt,
känns året långt som en eon.
Men ändå känns det som att det bara svischade till.
Kan någon förklara?

Ett nyår, eller jul med för den delen,
medför alltid en känsla av bitter-sweet.
När man visserligen känner in det stora i just den dagen
men där det alltid kommer ett svall av allvar som ett svagt eko i bakgrunden.
Inget obehagligt.
Bara mellow.
Jag kände inte det här när jag var yngre.
Kanske är det något som hör den vuxne människan till.
Vet inte.

Nu.
Tolv månader.
Singel.
Intendent.
Föräldralös.
Korthårig.
Nya glasögon.
Starkare.

Vem vet vilken väg det här året kommer att leda in mig på.
Jag följer allén och ser vad som händer.