Mother of pearl...

Mammor. De bär sina barn under sitt hjärta i nio månader. De delar andetag, hjärtslag, sömn och liv. Att älska sin mamma är en innerlig kärlek. Vacker på det där sättet som en maskros är vacker. Den gör inget väsen av sig, den sticker inte ut men den fyller människorna med en gyllengul känsla av att allt faktiskt kan vara vackert.

Siri Derkert. Gosseporträtt.

Siri Derkert åkte till Paris. Där mötte hon Valle. Han var finsk konstnär och ej god nog som make till Siri, enligt hennes föräldrar. 1915 drog Siri och Valle till Italien. Hennes son låg då under hennes hjärta. Hon födde honom ensam och lämnade bort honom. Valle drog tillbaka till Finland och Siri fick två döttrar till. Med en annan man. Hon vågade inte säga det till Valle. Siri återvände till Stockholm. Hon hade inte heller vågat säga till sin mor och far att hon hade barn. Inte ens till sin syster Sonja som hon stod så nära.

Men kärleken till barnen var stark och hon bosatte sig vid Ålands hav och hämtade hem alla sina barn. Hon målade sina barn. Om och om igen. Äntligen fick dessa fina små människor vara i hennes verklighet. Ensamstående mamma. Kampen om överlevnad.

Vera Nilsson. Lampsken. 1930.

På utställningen De berömda och de glömda som visas på Norrköpings konstmuseum finns en annan målning av Vera Nilsson. Modellen är densamma. Hennes dotter. Som hon kallade Ginga. Här sitter Ginga i skenet av en lampa och ritar. Så är barn. Men så visades aldrig barn då. Vera älskade barnet som en liten människa. Målningen på utställningen heter Det första steget och visar hur Ginga för första gången släpper stolen och tar sitt första steg utan stöd. Vera Nilsson ska ha sagt "det är minnet av ögonblicket som är det viktiga, inte själva ögonblicksbilden" vilket är så fint sagt. Hon vårdade minnena av de ögonblick som betydde något för henne. När hon sedan skulle måla dem tog hon mycket lång tid på sig.

Gustav Klimt. Mother and child (detail from The three ages of woman).

Innerligheten hos en mor kan besegra all smärta och få allt mörker att vika undan. Så många av mina fina väninnor har barn eller är nära ögonblicket då det ska få börja växa ett barn under deras hjärtan. Jag kommer inte att få känna ett barn lägga sitt huvud mot mitt. Men jag älskar att andra får känna det. Och jag älskar att ni fina mammor låter mig få finnas i era barns närhet.

Jag vårdar minnet av de ögonblicken ömt.