Sällsam timma
Vacker morgon, idag. Solljuset tränger igenom dimman och himmlen blir strimmig av det mjölkvita och den ljusaste blåa. På radion, strängar som framtvingar ljud som får mig att rysa av välbehag. I koppen, dagens första kaffetår. Den bästa.
Stillhet finns inuti den här byggnaden. Glömmer ibland den ro det ger mig att gå in här. Ljuset som silar genom fönstren lägger sig som en skir filt över mig, och doften, den torra från träbänkarna, blandas med min egen. Tänder ljus som flämtar till, tar sig och sedan brinner stadigt. Golvet så lent att jag vill lägga min kind mot det.
"Sällsam timma" heter en målning av en svensk surrealist. Kanske är denna morgon en sådan.
Stillhet finns inuti den här byggnaden. Glömmer ibland den ro det ger mig att gå in här. Ljuset som silar genom fönstren lägger sig som en skir filt över mig, och doften, den torra från träbänkarna, blandas med min egen. Tänder ljus som flämtar till, tar sig och sedan brinner stadigt. Golvet så lent att jag vill lägga min kind mot det.
"Sällsam timma" heter en målning av en svensk surrealist. Kanske är denna morgon en sådan.
1 kommentarer:
Klockan 15 oktober 2006 kl. 16:47 , Anonym sa...
Sällsamma studer. Kyrkdoft och kaffe. Jag dricker dagens andra kopp och ser ut över grå dag med gulgrön stilla björk.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida