Alla goda ting är 3

Tre namn jag skulle vilja vara döpt till: Rachel, Leah eller min mammas mycket bortglömda namn Siv.
Tre saker jag gör dagligen: Pratar med min mamma i telefonen, dricker kaffe, lyssnar på musik.
Tre tillfällen jag gråter: När jag träffar andras vackra små ungar och inser att jag aldrig kan ge min mamma något barnbarn, när jag träffar andras vackra små ungar och inser att det inte spelar någon roll om ungarna är mina eller inte utan att det räcker med att de finns som små änglar i mitt liv, när min kropp sviker mig.
Tre filmer jag aldrig får nog av: Alla danska filmer jag sett (Blinkande lyktor, Älskar dig för evigt, Mifune, Den eneste ene, Efter bröllopet....), Alien I-IV (och som jag helst ser med min bror), Farinelli.
Tre saker inte många vet om mig: Att jag i mer än 15 år haft en följetongsdröm om Dolph Lundgren där vi är jättekära, att jag gick i kjol i skolan varje dag när jag gick i 5:an för jag var rädd att folk skulle tro att jag var kille p.g.a. mitt korta hår och att jag var så superlång, att jag är rädd för kor.
Tre saker jag gärna gör när jag är ensam: Begrundar, plockar blåbär, läser.
Tre program jag gärna tittar på: Cityakuten, K-special, AK3 (som går nu som är gjord av Ernst Billgren och som är så fett estetisk så jag dööööööööööööör)
Tre saker jag är utomordentligt bra på: Skapa vackra saker med mina händer, laga mat, bry mig om mina nära och kära.
Tre saker jag skulle vilja lära mig: Dyka, fotografera, prata franska.
Tre förebilder: Min mamma, Thomas Di Leva och hans vackra livsfilosofi, alla kvinnor (där en är särskilt speciell) som vågar skaffa barn själva utan att ha en man inblandad för det är i mina ögon sinnebilden för MOD!!!
Tre saker jag har om 10 år: Ett hus på landet, minst en hund, en fru.
Tre ord/uttryck jag tycker borde användas mer: "Galaxer i mina braxer, som Kapten Zoom sa", "Hörrö du, ta dej i björn" (som min mamma sa idag i telefonen), "Hur mår du?"
Tre skivor jag pushar för idag: Keith Jarret/Kölnkoncerten från 1975, Divine Comedy/vilken som helst för allt är så skitbra, Michael Nymans music till filmen Pianot (för det är sannslöst vilket djävla driv det är i den där slingan).
Tre personer jag skulle vilja besvarade samma frågor: Varför inte alla jag känner?
Tre avslutande övriga saker: Är glad att jag är av en glad och lätt naiv natur, är stolt över att jag kan glädjas åt andras framgångar och att avunden inte går min väg och slutligen skulle jag ge vad som helst för att få träffa min pappa igen.

Det goda brödet

På väggen i mitt kök hänger ett recept. Det är inte vilket recept som helst utan det är i form av en vacker akvarell målad av fina Sofia. Brödet åt jag när jag för första gången var hemma hos henne i Vadstena. Jag jobbade på DN och hade lyckats muta till mig ett dygns ledighet genom att byta bort ett tidigt pass. Satte mig på bussen och visste att jag skulle bli mött vid hållplatsen. Sofia var vackrare än en mänsklig varelse egentligen kan vara och satt där och log mot mig, solen och verkligheten. Håret var i en fläta i nacken och ur denna fläta, långt bak i nacken hade en lock letat sig ut så hon såg ut som kommen ur en kärlekssaga av Alice Lyttkens. Hon hade svarta svala linnebyxor och en svart tunika med knytband i ryggen. På fötterna ett par enkla svarta sandaler. Hon fick rosa liljor som doftade fantastiskt och sedan gick vi till en restaurang mitt vid torget och åt en himmelsk räksallad. Inte den vanliga varianten med sallad, gurka, tomater och gröna ärtor utan en konstfullt utvecklad skapelse med friterade potatisflarn som var rutiga i mönstret åtföljda av små bitar frukt.

Sov gott i trapphuset på vita lakan mönstrade i lätta sommarfärger där ett fantastiskt flocktäcke i smaragdgrönt låg till hälften nedvikt. Maten var himmelsk. Hemmagjord falafel, yoghurtsås med citron och ingefära, morotsallad med färsk koriander och haloumi stekt i olivolja och vitlök. Efterrätten var en krispig äppelpaj som akompanjerades av hemmagjord vaniljglass och, hör och häpna, hemmagjord lavendelglass. Morgonen efter åts en frukost med vaniljyoughurt, guldmüsli, goda brödet och färsk ananas. Återvände till jobbet i den stekheta julisolen med en lunchmacka godare än gudars ambrosia och med känslan av att ha haft en veckas semester. Som jag älskar denna fina vackra kvinna som livet låtit mig bli vän med.

Det Goda Brödet.

För två limpor behövs:

1,2 liter vetemjöl
1 liter mörkt lantbrödsmjöl
2 deciliter solrosfrö
2 deciliter linfrö
4 deciliter vetekli
4 teskedar bikarbonat
4 deciliter russin
3 deciliter mörk sirap
1,2 liter filmjölk

Blanda alla torra ingredienser. Blanda i filmjölken och sirapen. Smörj två avlånga brödformar och pudra dem med mjöl. Häl sedan i den föga tavänliga och mycket kletiga degen i formarna och grädda dem i nedre delen av en 180* varm ugn i 50 minuter.
Ta ut brödet ur formarna och grädda dem ytterligare 10 minuter liggande upp och ner på gallret, utan formarna.

Miraklet är färdigt!!

Den Goda Färskosten

Om man vill äta en god och billig ost så behöver man det här:

1 liter vanlig 3% filmjölk

Ett par nypor flingsalt

Ganska mycket örter av valfri sort (gräslök och timjan är oslagbart)

Koka upp en stor kastrull (typ 3 liter) med vatten. Lägg i hela filmjölkspaketen och koka det i en timma. Töm sedan innehållet i en sil med kaffefilter och låt rinna av någon timma eller två.

Blanda sedan örterna och saltet med färskosten och låt det hela ta smak ett dygn i kylskåpet. Bred denna härliga ost i tjocka lager på det goda brödet och ni får en macka som kungen själv inte skulle neka.

Bon apetite, mes amies!

Regntunga skyar, vart än jag går...

Kan fascineras av den fantastiska känslan att sitta inomhus när regnet stadigt spelar sin symfoni mot fönsterbläcket. Värmeljusen fladrar stilla och lugnet lägger sig vartefter ögonen promenerar sida upp och sida ner i en avhandling vars ämne fängslar. Lugnet att hinna med, att hinna njuta av långsam tankeväckande läsning är ett underskattat tillstånd som jag ibland glömmer bort. Blandar läsning med stickning, alla husmödrars favorithobby. Hittar en massa stick-bloggar på nätet och gläds åt folk verkar gilla att sticka lite som det faller dem in och inte bara i de extrema svårighetsgraderna. Själv är jag precis i början av mitt stickstim och då vill jag inte ge mig på nåt för svårt för då tröttnar jag. Lite enkelt och lagom tankekrävande, det är det som gäller för mig.

Nu - sova i säng med vinterduntäcke.... hoppas på vackra drömmar.

Opp Amaryllis!!!

Söndag. Vackra söndag med djupa andetag kantade av kristallisk höstklar luft. Sol med dis och fuktig mylla. Landet och Sivan. Vila där kroppen slappnar av som mest. Lycka att den platsen finns.

Nu - städa. Stryka de nya gardiner jag sytt till köket. Den fina mamman var ju här i veckan och hjälpte mig tvätta fönster, handla och fixa då orken hos hennes dotter tröt. Tog energin till syandet av gardinerna, vars existens hotades allvarligt av att jag, för första gången i mitt liv, klippte så fatalt fel som det bara går. Hjärnan verkar vara som fingrarna. Svullen och skapligt sävlig. Fixade och trixade med lite tyg på baksidan och resultatet blev två längder på ca 180 cm, som visserligen inte kommer att nå golvet men va fan. Att leva med misstag så där inför ögat är nyttigt för mig som är så petnoga och resultatfixerad. Även det med skavanker kan vara fint och jag tror nog det här blir jättebra.

Om två veckor - amaryllislökar, hyacinter, pepparkakor, viljan att sticka nejlikor i apelsiner som aldrig förverkligas för man inte orkar, första glaset glögg som man tror ska följas av så många fler men som inte gör det för att man varje år inser hur söt den är, stora pepparkashjärtan från Nyåker, fyra ljus i staken som ska få brinna ner ett efter ett, längtan till dagen då Tomten kommer, stämningar och känslor som är mjuka och runda i smaken. Advent.

Man Ray och den manipulerade bilden..

Älskar dessa svartvita bilder av Man Ray. De går under rubriken manipulerade bilder men är inte manipulerade på det sätt vi är vana vid idag. Kroppens placering. Hennes långa hår och obekväma pose. Det tydliga spåret av benan, som om den finns kvar för att den inte riktigt vill tvingas bort. Benan som den avdelare som indikerar kvinnan i det dagliga livet, med flätor, utanför bildens tidlöshet.

Kvinnans kropp som en violin. Formerna, den lena ytan och den smala halsen. Analogierna mellan kroppen och musiken, mellan människans form som kommunikativ och instrumentets. Återklangen. Djupet. De långsamt avklingande ekona efter symfonin. Tystnaden efteråt. Mättnad.

Noir et blanc. Svart och vitt. Kvinnans ansiktsoval avspeglad i den blanka trämaskens. De slutna ögonen. Munnens litenhet. Bräckligt men ändå starkt. Motsatsförhållandet mellan den svarta och den vita färgen som ingen går obemärkt förbi.

Form och färg. Experiment och innovation. Vägen mot ett universellt språk. Konst.

H2O i fast form

En snöflinga.
Så snart den når min hud smälter den och blir en gnistrande blank droppe.
Att varje snöflinga är unik är ett av den här världens stora mysterier.
Vem hittar på alla mönster?
Bräckligheten hos det vackraste kan skrämma.
Men jag vill ändå inte leva mitt liv utan detta sköra.
Att förklara min kärlek är att gå på lina.
Visionen om att jag ska falla flimmrar framför mina ögon men måste jag ändå inte våga gå?
Berusningen där uppe.
Högt över marken.
Gör mig yr.
Men modig.
Jag förlorar ingeting på att låta min förälskelse leva.
Varför stävja den när den så uppenbart lever sitt eget liv?

Ullgarn och stickor...

Sitter hemma och är sjukskriven för första gången på fyra år. Känns tungt som fan. Min pliktkänsla och min kärlek till mitt arbete i kombination med att jag blir helvetiskt förbannad när den här sjukan jag har får bestämma gör att det inte alls är någon behaglig situation. Dock tröstar jag mig med att dessa skov alltid för med sig att jag tar upp stickningen igen. Mina leder rostar som pedalerna på en cykel från 30-talet och då är det bra med rörelse. Tappar stickorna då och då för fingrarna min ser ut som tjocka frukostkorvar med det resulterar i alla fall så småningom i vackra små stickade saker. Har fått för mig att jag ska sticka pulsvärmare, dessa armledernas benvärmare som går fort, fort, fort att sticka och blir jättefina och varma och sköna. Att de blir klara fort är fantastiskt och det bereder en resultatinriktad person som mig mycket glädje. Snart kanske ni får ett alster eller två...

Lugna lördag...

Jag skulle vilja ha någon som sörjer för min själ medan
jag avstår ifrån att gymnastisera. Ordet själasörjare är
vackrare än ordet friskvårdskonsulent, tycker jag. Det är
lätt att skrämma sig på flykten med ord. De som verkligen
älskar språket pratar inte så här mycket. De som verkligen
verställer sin kärlek till språket slår vakt om tystnaden,
ända tills de fullbordat resan till det inre rum där allt vi
inte vet att vi vill säga väntar på sitt frimärke.
Jag ville jag vore brevduva. Jag ville jag vore
frimärkt.
Jag ville jag vore ett välskrivet brev. Till er. Med
hjätliga hälsningar.
Kristina Lugn

Bröderna Cartwright.

När jag var liten gick serien Bröderna Cartwright på tv. De var kobojsare och bröder och väldigt snälla. Ofta satt de upp till häst och red iväg i sporrsträck och jag ska enligt min käre mor ha skrikit "-Nuuu kommejomigen!!". Den här Stenmarkaren är liksom sinnebilden för det minnet. Jag hade den där lite kalottformade frisyren som flickan i mitten har och jag satt där i soffan, stadigt, mellan min mamma och pappa och var helt uppslukad av det fantastiska som hände på tv:n.

Idag är jag glad. Hade fint främmande igår. Vacker väninna med fin blommig klänning hon fått av sin lika fina flickvän. Fick så tossigt mycket roliga saker där en kamel-pärlplatta var den färgranna höjdpunkten.

Ack vackra öde som lyckats låta min väg korsa så många vackra människors vägar. Sophy my darling. Du är toppen.

.... hälsar jag med Juloratoriet klingande i öronen.

Söndag - dagen innan nästa vecka.

Söndagar kan vara tunga och mättade med känslan av att hålla andan. Förr var söndagar alltid lite ångestladdade men numera njuter jag av denna dag som är slutet på något och samtidigt början på något annat. Idag var en dag av dagen-efter. Fest i utstyrseln som kunde skrämma små barn. Brutus blev en valkyria från livet efter detta. Svepte sin cape och sitt svarta och silvervita hår runt hela sin blodsugarsnygga uppenbarelse med optimal elegans. Min garotterade drottning blev bleksiktig och hade en frisyr från Mars. Kungabilden på bröstet gjorde succé och fick innan jag gick hem byta plats från min klänningen till den ena värdens skelettpyjamasprydda bringa. Söndag är visningsdag på museet. Flickor och konst för hela slanten, allt med väninnan Brutus som en av åhörarna. Du gjorde mig så glad när du sa att jag var duktig!!!!

Nästa vecka är fylld med nya utmaningar, nya föreläsningar och nya möten med studenter. Allt detta skäl nog att känna sig förväntansfull.

Denna kommande vecka innehåller även kära möten. Imorgon med en person som passar in som huvudrollsinnehavare i en allegori om Skönheten. Varma mjuka lockar runt ett skört ansikte med blåa ögon. Kommer göra mig glad bara att se henne.

Tisdag är dagen när nästa vackra varelse kommer att förgylla mitt hem med sina blonda lockar som ramar in ytterligare ett ansikte skönt som en gudinnas och som besitter de finaste egenskaper som gör mig stolt över att du är min vän.

Senare en tur i luren med min vackra A. Fina du, jag ringer senare i veckan. Körigt måndag (måste skriva manus på engelska för tisdagens föreläsning) och tisdag (darling Sophy kommer hit) men onsdag gör jag ett försök så får vi se om vi når varandra.

Fina, fina änglamänniskor, er tycker jag om!

När Kungen skar halsen av Drottningen...

Imorgon ska jag på maskerad. Det märkliga fenomenet Halloween har drabbat även mig då mina vänner ser ett utmärkt tillfälle i detta helg-tema att samla alla och supa sig snygga i kostymer som gör att jag förstår att ET längtade hem. Själv gör jag en favorit i repris men med en viss modifiering. Tar blåsan jag sydde till Kaki-temat och syr ett ordensband i blått med en guldgrunka à la ponnyprisrosetter längst ner, allt för att det ska se ut som ett riktigt ordensband och inte som det överdimensionerade hopprep av sidenband som det är. Håret kommer att frissas till valkar tjocka som falukorvar och ett vackert diadem från BRIO för 25 kr ska därefter placeras ovanpå. På bröstet ska jag ha en kort på min man i en liknande rosettmojäng och det jag valt är detta eminenta kobojsarkort på Kalle sexton som jag hittade på nätet. Är han inte fin så säg.

Och för att temat ska bli Halloween måste ju den stackar kungen under dagen ha försökt garottera sin hustru, allt för att jag ska kunna gå på fest som Drottning Silvia med ett låtsassår på halsen, halvblek sminkning och hårvalkarna på ända. Blir nog söt som socker. Brutus, den vackra, ska klä sig i vampyrbruttamundering, en klädsel som passar den för tillfället nyinköpta peruken som handen i kakburken.

Så i dessa spöklika tider önskar jag alla jag älskar en fantastiskt helg med ett...

MOOOOOUAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHHH......................
(snodd omskrivning av gastars läte från väninnan i väster)

How to catch a falling star...

..... igår såg jag en stjärna falla och jag önskade.