omnia mirari etiam tritissima

Var på Moderna.
Såg Dana Schutz och några av hennes målningar under temat auto cannibalism.
Här hennes "Surgery" från 2004.
En samling self-eaters som lever på att äta av sig själva och av andra.
Som utför kirurgiska ingrepp på varandra.
Bara sådär... Häpp liksom.
Blir road och dras in i färgerna.
Vill förstå.


På samma utställning "Eclipse" - Paul McCarthy.
Här några bilder ur hans "Carribean pirates".
Blod och splatter.
Våld och sexuella övergrepp.
Varför?
Majonnäs, ketchup och lönnsirap som gestaltar skit, piss och diverse övriga, från kroppen vällande, flytande eller semiflytande ämnen.
Anses humoristisk i sin överdrift.
Sätts i parallell med samtida från den amerikanska abstrakta expressionismen.
Jag fattar ingenting.
Och vill inte det heller.

Sen kommer Natalie Djurberg och hennes "Valen och noshörningen".
Varför blir jag så jävla glad när hennes dockor skiter ut en babian eller föder ut en noshörning?
Varför känner jag inte samma äckel som inför McCarthy?
Jag kanske inte kommer förstå det.
Vet inte om jag behöver det.

För övrigt så sa Linné:
"Omnia mirari etiam tritissima" som betyder "Förundra dig över allt, även det mest alldagliga".