Tomrum

Det är i de små sakerna saknaden finns.
Att vakna och hon inte sitter i soffan under parasollet coh löser korsord.
Att vakna på landet andra dagen på semestern utan att vakna till någon.
Tystnaden i att ingen ropar på en när man plockar blåbär för länge.
Det konstiga att plocka sommarens första blåbär utan att ha henne här att ge dem till.
För varje år, när hon fick de första blåbären, sa hon alltid: Åh Carina, minns du!! Mormor älskade verkligen blåbär.
Oviljan att se Morden i Midsummer ensam.
Att vara ensam.
Jag säger ofta att jag inte har svårt för att vara ensam. Att jag istället ser det som att jag är med mig själv. Men nu är ensamheten bara..... ensam helt enkelt.

Jag behöver mat. Skrev precis i ett sms till Sofia att surfittan inom mig kanske tinar om jag ger henne lite mat.... kanske även de nyplockade blåbären som står därute i köket.