carmina burana

To see a world in a grain of sand and a heaven in a wild flower, hold infinity in the palm of your hand and eternity in an hour.

2008/06/19

Lotta Smultron

Denna lilla lilla kattkropp klev in i min mammas vardag och i allas hjärtan en sommardag för tre år sedan. Hon kom som enda tjej ur magen på mamma Smilla och fick det underbara smeknamnet Smultron.
Men det blev Lotta som min mamma kom att döpa henne till, ett namn vars tradition sträcker sig långt tillbaka i vår familjs husdjurhistoria.
På 50-talet hade mamma först två svanslösa hankatter som hette Pelle och Lotta. Sen dök två svanslösa honkatter upp som också fick heta Pelle och Lotta. Väldig queer.
Av alla husdjur som sedan följde är det endast ett fåtal som inte fått namnet Pelle eller Lotta.
Så därför heter katten Lotta.

Lotta har svischat fram i ödlebeståndet här ute i Luddingsbo såpass att man blev tvungen att ha en konferens över djurartsgränserna och varna för att ödlepopulationen kraftigt höll på att decimeras.
Hennes eleganta tassar lyckas även med konststycket att fånga in och servera delikata fågelmiddagar på farstutrappan, något vi alla uppfattat som mycket generöst.
Lotta Smultron är med andra ord en utekatt. Och som sådan förtjänar hon att få fortsätta.

Som boende i en liten lägenhet i stan kan jag inte ta hand om Lotta så hon får det bra. Egoisten inom mig vill ha den där lille kattkroppen hos mig oavsett om det är inomhus eller inte men det vore för hemskt om jag lät mina känslor bestämma.
Lotta är bara tre år och hon kan leva minst 15 år till och de åren ska hon få ha i ett fritt strövande i vår fria natur. Så på fredag nästa vecka flyttar Lotta. Hon kommer att få det så himla bra, det vet jag. De som tar hand om henne är människor som lever för katter och det kommer att bli så fint.
Grät i omgångar igår tills ögonen såg ut som hemmahörande på en albinoget och jag kommer säkert att gråta mer innan den här veckan är över. Tänk att en liten katt kan sätta sig så bestämt i ens hjärta...

Jag vill göra det bästa för Lotta och för mamma. En av de sista saker mamma hann prata med oss om var att vi skulle ge Lotta till någon som är snäll. Och nu gör jag det.

I övrigt vill jag bara sända all min kärlek till Lukas familj. All kärlek jag kan uppbåda.

6 kommentarer:

  • Klockan 19 juni 2008 kl. 12:41 , Anonymous Anonym sa...

    Tack, Carina! Det värmer våra tunga och sorgsna hjärtat. Lukas fick en bra kväll och natt, men nu på morgonen fanns ingen återvändo.Han fick ett lugnt och fint slut hos vetrinären Björn.
    Vi gläds med dig att katten kommer att få det bra.
    Kramar

     
  • Klockan 19 juni 2008 kl. 12:46 , Anonymous Anonym sa...

    Hjärtan ska det vara förstås. Vi har ju var sitt, men just nu känns det som om vi har samma sorgsna hjärta.Skönt att kunna dela sorgen.

     
  • Klockan 19 juni 2008 kl. 13:31 , Anonymous Anonym sa...

    Tack. Och så fint för Lotta med ett utehem! Det kommer bli så bra. Har gråtit ögonen/hjärtat ur mig i omgångar men försöker glädjas över alt fint vi haft, Lukas och jag. Och över att han slapp lida.

     
  • Klockan 19 juni 2008 kl. 14:59 , Blogger Carmina Burana sa...

    ...en distingerad herre som fick en värdig sorti från det här jordelivet. sivan var väldigt förtjust i strävhåriga taxar så jag tror nog hon steker köttbullar däruppe åt lukas just i denna stund.

    herregud vilken tomhet det är. men hjärtat är ett. och det är stort och värker, men är ändå till brädden fyllt av 13 år hundkärlek. lukas II har satt avtryck, med tassar, blickar och nostryck. glömmer aldrig när jag hade såret på benet och var hemma hos er och han hoppade upp bredvid mig i soffan och la sin varma nos precis där det värkte som värst. ett fint minne.
    och så blev han så glad åt det där tuggbenet. är övertygad om att han inte mindes just det benet (bland alla) som så speciellt, men det gör jag.

    fina är ni och er hund var så fin på grund av den kärlek han levde i.

    puusar kramar och evig kärlek.

     
  • Klockan 20 juni 2008 kl. 00:45 , Anonymous Anonym sa...

    Tack älskade Carina! Dina ord behövs och gör så gott!

     
  • Klockan 24 juni 2008 kl. 20:03 , Anonymous Anonym sa...

    Så fint att Lotta kommer få ett nytt hem. Jag förstår att det känns oerhört ledsamt och tungt. Men hon flyttar ju till ett hem där hon nu kan fortsätta att vara den utejägare som hon är och förtjänar att vara. Och nog kan du hälsa på henne eller prata med nya husse och matte för att höra hur bra jägarinna hon varit.

    Kram min vän

     

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida