En dag i ett grustag

När man börjar jobba mår man bra av att minnas de lediga sommardagarna.
Få jag känner skulle kunna tänka sig att åka åtta mil ut mot skärgården, med godaste matsäcken, och nöja sig med en hel dag på en filt i ett grustag.

Utsikten åt det håll vi tittade var underbar. Vi behövde helt enkelt inte bry oss om att det var ett grustag bakom ryggen. Himlen var blåare än man kan förstå och vinden varm som ett bad i en het källa. Mackorna var fyllda med brie och marmelad och med mozzarella och pesto. Kaffet smakade ljuvligt och smygciggen gjorde denna dag till en fest.

Vi fick sällskap av en blåvinge som satt parkerad på min mage ett bra tag. När den lyfte sprang jag runt som en galning för att få det lilla krypet på bild under tiden dammet yrde runt skorna. När solen stod som högst flyttade vi in i skuggan och lade oss raklång mitt i ett traktorspår. Gräset var högt och fluffigt och vi skrattade hysteriskt över hur det skulle se ut om någon skulle komma och se oss. Brutus, min kära väninna, konstaterade dock att inte ens bonden som äger skiten skulle hitta hit.

Ibland kan kärleken till en väninna kännas större än livet. Jag skulle ställa mig ivägen för en pansarvagn för denna fantastiska, intelligenta, vackra och kloka kvinna.