Här....
...ska jag jobba.
Känns så stort. Och lite overkligt.
Går förbi museet varje dag när jag promenerar till bussen.
Då pirrar det i magen.
Var tvungen att ta med min kamera och fota det.
För att förstå,
och glädjas.
Ps. Har varit lite orolig för Stampe.
Han har inte varit synlig på två dagar.
Men igår satt han där,
och mumsade på gräsmattans gröna blad.
Åhhh, vilken lättnad.
Förra veckan hade han en nattgäst.
De satt under min balkong när jag vaknade.
Smög fram med kameran. Men nattgästen var en hemlig en,
och raskt skuttade de iväg,
långt utom räckhåll för min kompaktkamera.
Gästen först och Stampe efter.
Verkar som Stampe skämdes lite för det,
för när gästen gick hem satt vid min balkong,
hela dagen.
Stampe och jag är kompisar...
Känns så stort. Och lite overkligt.
Går förbi museet varje dag när jag promenerar till bussen.
Då pirrar det i magen.
Var tvungen att ta med min kamera och fota det.
För att förstå,
och glädjas.
Ps. Har varit lite orolig för Stampe.
Han har inte varit synlig på två dagar.
Men igår satt han där,
och mumsade på gräsmattans gröna blad.
Åhhh, vilken lättnad.
Förra veckan hade han en nattgäst.
De satt under min balkong när jag vaknade.
Smög fram med kameran. Men nattgästen var en hemlig en,
och raskt skuttade de iväg,
långt utom räckhåll för min kompaktkamera.
Gästen först och Stampe efter.
Verkar som Stampe skämdes lite för det,
för när gästen gick hem satt vid min balkong,
hela dagen.
Stampe och jag är kompisar...
7 kommentarer:
Klockan 18 september 2008 kl. 09:55 , Anonym sa...
Det är en vacker byggnad du ska få jobba i. Jag gläds så över att du fick jobbet.
Kram
Klockan 18 september 2008 kl. 13:03 , Carmina Burana sa...
....men jag gläds mer åt att DU är min vän.
pussar och kärlek.
Klockan 19 september 2008 kl. 08:53 , Anonym sa...
Jag älskar verkligen arbetets museum. Optimal museiebyggnad, på alla plan!
Och lille lille Stampe, jag längtar efter att få träffa honom!
Klockan 19 september 2008 kl. 12:20 , Carmina Burana sa...
...visst ÄR den vacker!
Byggd helt efter formen på holmen den står på så det blev sjukantigt.
och den där lille harpalten. tänk att djur kan få mig så blödig. grät nog mest under förra biobesöket när en häst blev ihjälstucken av ett svärd, trots att det var en massa folk i filmen som dog och blev lurade.
herregud vilken lipsill va!!
Klockan 19 september 2008 kl. 19:00 , Anonym sa...
Grattis Carina!! Glädjs med dig!!!
Häftigt jobb och fint med Stampe!
Kram
Klockan 19 september 2008 kl. 19:01 , Anonym sa...
Kanske blev det felstavat. Det heter nog gläds.Det såg lite konstigt ut.
Klockan 20 september 2008 kl. 17:17 , Carmina Burana sa...
...ren glädje kan aldrig bli fel...hur man än stavar den.
tack fina du!!
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida