Mixed emotions

Konstigt hur känslor är.
Fick tidernas glädjebesked förra veckan.
Borde ha firat i helgen.
Istället grät jag.
Grät för att jag inte fick berätta det för mamma.
Grät för att hon inte fanns här för att fira mig.
Grät för att jag fyller år på onsdag
och för att det kommer att bli min första födelsedag
på 38 år
som jag firar utan min mamma.


Livet är bräckligt.
Skört som skärvor av tunnaste musselskal.
Min kropp reagerar och blir fel.
Blodet är tunnare än molnen.
Trött.
På att sörja.
På att inte kunna vrida tiden tillbaka.
På att inte vara den som kunde bota min mamma.
På att kämpa.

Men vad hjälper det?
Jag kämpar ju i alla fall.