Körsbärsblommor

Av: Tsukioka Yoshitoshi, The Spirit of the Komachi Cherry Tree, October 1889.


Rensade i en sån där hög som har en tendens att liksom bilda sig själv.
Hittade ett vykort med en vacker akvarell.
Rosa bakgrund och ett myller av utslagna körsbärsblommor.
På kortet står, med Sofias livskraftiga handstil:

"Du vilar under lugna träden.
Milda örters läkedom kringdoftar dig.
Ditt bröst är himmelens molnkorg.
Solen är ditt hjärta.
Ljuskårar böljande överfar dig
vändande likt glansen från fiskstim.
Ängslan droppar från dina sinnen
likt vintern från töande tak.
Du är hemma i världen
en värld är hemma i dig.
Du är ensam i en människa
en människa är ensam i dig.
Då är du inte övergiven.
av: Sandro Key Åberg"

Nedanför dikten står det:

"Kärlek till er bägge
från Sofia och Johanna"

Kortet postades i våras till mig och mamma.
Och jävlar i helvete vilken värme med sådan vänskap.
Som när solen blixtrar fram en molnig dag.
Eller när en vulkan brakar loss.
Eller när universum föddes.....
Herregud så ynkliga alla superlativ låter när man försöker att beskriva något som är så jävla fint att det helt enkelt inte går att beskriva.