Längtar, lyssnar, känner doften av...

Vill vakna och se frosten, den vackra, utanför mitt fönster. Höra knastret när jag går. Känna den friska och kalla luften genom näsan.

Snart kommer de. Stora, goda och saftiga. Med navel mitt i. Den mörka och sammetsmjuka kvällen i november doftar så.

Tänder ljus. Många. Dricker té. Och lyssnar....

...på Rickie. Hennes röst är som frosten på löven. Tunn. Spröd. Men den vackraste vackra.

Älskar Tom för att han älskade Rickie och för att hans röst är förankrad i berget.