Körsbärsträdgården

Kan inte språket med berörs så huden knottras.
Älskar den galna Kusturicafilmen Arizona Dream. Har soundtracket. Bregovic har gjort musiken som vanligt men Iggy Pop sjunger. På vissa låtar i alla fall. Vill se den igen. Kanske blir så nån dag.
När jag körde in på uppfaretn till Landet stängde jag av motorn, öppnade dörren men satt kvar. Lyssnade på hela Alina och bara andades in den friska lantluften. Sveptes in i en mjuk och nära musikfilt av piano och fiol. Magiskt och renande som ett vinterbad.
Trodde inte jag skulle orka skriva något idag. Var inställd på att jag skulle skriva att jag inte skulle skriva...
4 kommentarer:
Klockan 14 mars 2008 kl. 16:10 ,
Anonym sa...
Alina är ett av världens vackraste stycken. Så rent och fint.
Klockan 14 mars 2008 kl. 22:17 ,
Carmina Burana sa...
...oh ja. det är så märkligt egentligen för när man lyssnar på själva pianonedslagen så inser man att det i slutet av varje strof kommer ett falskt ackord.
kan du som musikhistoriker förklara varför just det gör att det blir så vackert?
Klockan 14 mars 2008 kl. 22:24 ,
Anonym sa...
dissonans i rätt sammanhang, efter "rätt" uppbyggnad, kan göra att det låter självklart och rent.
Klockan 16 mars 2008 kl. 20:56 ,
Carmina Burana sa...
...dissonans...åhhhhh.. det får bli dagens finaste ord.
tack maestro.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida