Here comes the rain again..

I tonåren var Eurythmics det bästa jag visste. Annie Lennox var rå, snygg utöver alla jordiska gränser och klädde sig i herrkostym. Tyckte hon var omåttligt ball för att hon tackade nej till alla kosmetikaföretags erbjudanden om att vara deras cover girl.
Låten Here comes the rain again har något slags inneboende magi som fortfarande suger tag i maggropen och jag blir 16 år igen och sitter med kompisarna i stora trappan på Lärka. Jag har brun polotröja, svart kort snäv kjol, svart- och brunrandiga strumpbyxor och svarta kängor. Håret har en obskyr blåsvart nyans och kring ögonen svart kajal. Jag doftar Le Jardin för den fick jag i julklapp tillsammans med en ny hårblås av min första pojkvän. Han tog min oskuld. Jag tog hans. Det är det enda heteroförhållande jag ser tillbaka på med ömhet.
Året var 1986.

Annie sjöng om hur regnet kommer åter och att det faller över ens huvud som ett minne och som en ny känsla.

Jag väntar på regnet.