Bröderna Cartwright.
När jag var liten gick serien Bröderna Cartwright på tv. De var kobojsare och bröder och väldigt snälla. Ofta satt de upp till häst och red iväg i sporrsträck och jag ska enligt min käre mor ha skrikit "-Nuuu kommejomigen!!". Den här Stenmarkaren är liksom sinnebilden för det minnet. Jag hade den där lite kalottformade frisyren som flickan i mitten har och jag satt där i soffan, stadigt, mellan min mamma och pappa och var helt uppslukad av det fantastiska som hände på tv:n.
Idag är jag glad. Hade fint främmande igår. Vacker väninna med fin blommig klänning hon fått av sin lika fina flickvän. Fick så tossigt mycket roliga saker där en kamel-pärlplatta var den färgranna höjdpunkten.
Ack vackra öde som lyckats låta min väg korsa så många vackra människors vägar. Sophy my darling. Du är toppen.
.... hälsar jag med Juloratoriet klingande i öronen.
upplagd av Carmina Burana @ 11/08/2006
3 kommentarer:
Klockan 9 november 2006 kl. 19:58 ,
Anonym sa...
Tacktacktack själv min underbara! Maten, samtalen, vinet och chokladen...Jag trivs så hemma hos dig. Men glömsk som en tant är jag. Hoppas du tycker om mig ändå, kraaaaam
Klockan 9 november 2006 kl. 22:25 ,
Carmina Burana sa...
... glömska bevisar att det finns viktigare saker som tar plats i det där huvet. känner mig trygg av att veta att det inte bara är jag som är förvirrad. när man sitter på bussen, åker förbi sin hållplats, tänker att det här är min hållplats, åker förbi nästa och tänker att det här är inte min hållplats och rycker till av någon annans "stanna-pling" som får mig att förstå att jag kanske skulle ta o gå av.... ja du vet. en glömd tandborste, en liten jackie kennedy-blus och en tändare framstår som normalt i jämförelse med det.
älskar dig och förvirringen som friska motpoler till den sakliga värld vi existerar i. skönt med element man inte har full kontroll över, det förmänskligar det hela, tycker jag.
Klockan 10 november 2006 kl. 16:36 ,
Anonym sa...
Tänkte bara spilla ut många, gosiga, stora, varma, mjka, långa kramar till dig.
Tänker på dig och vill bara säga att jag mår bra och är rätt nöjd med livet just nu. Det är lugnt och jag är själv. Vilket är mkt skönt. Jag håller på att krypa in i skinnet igen känns det som. Stabiliserar med andra ord. Slarvar med boken....jag vet. Men den ligger där...
Mumsiga mashmallow kramar
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida