Berget på månens baksida..

När jag var 13 visade Sandrew filmen "Berget på månens baksida" med Gunilla Nyroos och Tommy Berggren. Jag var fast förankrad i Fame, Flashdance och Filmen G så jag hade inte en aning om att den ens existerade. Men så en kväll kom moster Ullas syster. Moster Ulla var min morbrors sambo och Ullas syster hette Maggan. Maggan var gift med en fransman som hette Alain och de åt sina jordgubbar med rödvin, inte med grädde och socker som vi gjorde. Maggan var kulturell, litterär och förfinad och inom ramen för min 13åriga Norrköpingsvardag var hon ganska obehaglig. Hon var så jävla dramatisk.

Maggan ville gå på bio. Och hon fick av någon märklig anledning med mig. Salongen var inte ens halvfull och då var det ändå Sandrews minsta salong som inte kunde ha rymt fler än 30 pers. Filmen var den mycket dramatiska kärlekssagan "Berget på månens baksida". Den var lång och gråaktig i färgen. Gunilla Nyroos var lite för ful för att få pussas så mycket och jag blev illa till mods för att hon och Tommy Berggren skrek så på varandra. Maggan gillade filmen. Och jag ogillade att Maggan gillade den här filmen där det var en massa heta scener, för det gjorde att jag såg hur hon gillade att.... ja, ni förstår. En tonårings grubblerier över de vuxnas intresse av och pysslande med sex.

Men minnet av denna märkliga film har etsat sig fast.

Jag tror att det här är en film jag skulle älska idag. Historien om en rysk kvinnlig matematiker, en vetenskapande paria, och hennes flykt från sitt eget land till Sverige, ett land där hennes vetenskapliga intresse inte heller accepterades helt och fullt. Sonja blev den första kvinna någosnsin att få en professur i matematik, något hon fick 1881 vid Stockholms universitet.

Så här gick det till när Gunilla Nyroos rollfigur Sonja träffade Tommy Berggrens:


"Före en konsert blir Sonja av en dam presenterad för professor Maxim Kovalevskij som ska hålla en serieföreläsningar om kvinnofrågan. Jag trodde ni kände varandra, säger damen. Och så visar det sig att ni inte ens är släkt. Professorn talar i en välfylld sal på högskolan. Ann-Charlotte och Sonja lyssnar. Bland annat förutspår han nya samlevnadsformer mellan könen: Äktenskapet kommer att bygga på frivillighet. Han kommer senare till en av Sonjas föreläsningar inför ett fåtal studenter. Efteråt talar de på tu man hand. Han berättar att han har letat efter en kvinna som är lika stark som han. Men hittills har han inte funnit henne. Jag tror, säger han, att i grunden är människan stark. Jag tror tvärtom, säger hon. Därefter träffas de ofta. Älskar du mig? frågar hon efter lång tids tvekan. Han säger sig inte veta vad ordet innebär. Men han tycker mycket om henne. En matematiker bör inte ställa frågor som inte kan besvaras. Efter avslutad föreläsningsserie ska han återvända till Nice, där han bor. Han friar till henne, men hon svarar nej: Jag har redan gift mig en gång av förnuft. När han har rest, gråter hon ofta. Ann-Charlotte uppmanar henne att resa efter honom, men hon hänvisar till sitt arbete och det problem hon försöker lösa med roterande kroppars fasta punkt. Om hon finner lösningen,säger hon, kommer hon att få ett berg på månens baksida uppkallat efter sig."