Hej mitt vinterland, nu är jag här...

Saknar det blå vinterljuset när klockan närmar sig fem på eftermiddagen. När månen syns som en liten prick i gult mot den isblåa skymningshimlen. Knastret under sulorna när man går hemåt. Prasslet av dunjackor och andetag där näsans flimmerhår blir som sockerkristyr.

Saknar att få se vintern sakta smälta. När snön som kommer inte orkar motstå den mildare luftens envisa övertag. När förra årets frukter och bär täcks av ett blött snötäcke som ligger som en mössa över den sida som vetter mot himlen.

Saknar att vakna i ett annorlunda ljus och titta ut och se rimfrosten som svept sin gnistrande hinna över allt som stått stilla under natten. När det är så vackert att det gör ont i hjärtat och inga ord kan beskriva det makalösa sceneri som möter ens iris.

Nu sveper ickevintern sin gråa mantel kring verklighetens tunna axlar med en genomträngande suck. Det gråa vinner över de färger världen egentligen består av. Regn. Geggamoja under skorna.

Vill ha snö. Nu.