När Tomten står i tamburen...

När jag var liten hade min kropp redan försatts i ett tillstånd av exaltering så här dan före dan före dan före dan före.... ja ni fattar. Innan skolan gick man upp och såg julkalendern. Drack kall o'boy eller kaffe och åt min mammas hembakade hålkakor med mycket extrasaltat flora och ost på. Gillade port salut, den var lite segare än annan ost och det blev så fina vackra orangea kanter på skivorna.

I skolan läste fröken en bok, alltid tillräckligt lång för att räcka hela december. Vi fick alla ta med en varsin ljusstake hemifrån och när fröken läste så var det enda som lyste upp salen skenet från allas alldeles egna ljusstakar. Stämningen var magisk. Det låg ju något i luften.

Hemma var pappa var lika fängslad av julkalendern som min bror och jag var. Detta gällde även jullovsmorgon som vi alla tre satt uppkurade i soffan och tittade på. Mamma var inte så särdeles intresserad utan stökade runt i köket med allt möjligt. Kanske utnyttjade hon helt enkelt tillfället att få sippa på en tretår och läsa tidningen i fred. Jag var visserligen jättetrött men aldrig så trött att jag missade jullovsmorgon. Jag satt i pyjamas med täcket om kroppen och rummet doftade julgran, hyacinter och pappas cigarrer. Varm doft, fylld av närhet och ro. Saknar den känslan men gläds åt att minnet av den ändå väcker en sinnesstämning.

En gran. Det ska vi gå ut på fredag natt och sno. En lagom liten gran för min mammas lilla hus på landet. Och är en gran så liten så kan det väl knappast räknas som stöld va.... eller??