Ibland....

Ibland vaknar man med en viss känsla i kroppen som på ett märkligt sätt präglar hela dagen. Det behöver inte alltid vara en obehaglig känsla eller en extremt lycklig känsla. nej, det kan röra sig om ett slags stilla lugn som ligger som en mjuk filt kring själen. En stämning där man inser hur vacker världen är och att det faktiskt inte är så svårt att känna lycka i de små sakerna i livet.

Att skriva det här gränsar till att bli klyschigt men jag kan ändå inte komma ifrån att jag inte kräver så mycket för att vara just lycklig. Att ha vänskap som aldrig tappar balansen, som alltid är stadig vid ens sida. Att se hur en fluga sakta tar sig fram på bordet och uppfatta det som ett sommartecken istället för en sanitär olägenhet.

Önskar inget annat än att få fortsätta mitt liv på den väg det just nu färdas på. Vägen är kanske inte den mest spektakulära men den är min och den är sann och den kantas av små blommar som prunkar av ren och skär kärlek.