Man Ray och den manipulerade bilden..

Älskar dessa svartvita bilder av Man Ray. De går under rubriken manipulerade bilder men är inte manipulerade på det sätt vi är vana vid idag. Kroppens placering. Hennes långa hår och obekväma pose. Det tydliga spåret av benan, som om den finns kvar för att den inte riktigt vill tvingas bort. Benan som den avdelare som indikerar kvinnan i det dagliga livet, med flätor, utanför bildens tidlöshet.

Kvinnans kropp som en violin. Formerna, den lena ytan och den smala halsen. Analogierna mellan kroppen och musiken, mellan människans form som kommunikativ och instrumentets. Återklangen. Djupet. De långsamt avklingande ekona efter symfonin. Tystnaden efteråt. Mättnad.

Noir et blanc. Svart och vitt. Kvinnans ansiktsoval avspeglad i den blanka trämaskens. De slutna ögonen. Munnens litenhet. Bräckligt men ändå starkt. Motsatsförhållandet mellan den svarta och den vita färgen som ingen går obemärkt förbi.

Form och färg. Experiment och innovation. Vägen mot ett universellt språk. Konst.