Fänrik Stål och Björnen Richard

När man inte känner en människa finns tusen saker att ta reda på. Många kanske viktigare och mer väsentliga än andra. Men det som blir så märkligt är att man kan hamna i de mest banala, galna och helt fantastiska fantasier som liksom driver ens kommunikation framåt.

När jag hittad Den Fina ute i den etermediala verkligheten så började vår konversation med Bodils minicirkus. Detta helt otippade fenomen som knappt går att fatta att den finns. Bodil far land och rike runt i sin folkabuss med sina dresserade katter, hundar, minigrisar och papegojor. Hon skuttar glatt själv på scenen och ser så tidlös ut i sina Bodil-kinaskor och sitt långa raka hår bakom de stora och omoderna glasögonen.

I sin beskrivning av sig själv, på den sajt vi hittade varandra, påpekar Den Fina glatt att hon är av indiskt, västeuropeiskt och mellanöstern-ursprung. Dessutom tillägger hon att hon ofta ikläder sig helskägg. Denna bild bakades på nåt konstigt vis in i bilden av Bodils minicirkus där jag såg henne framför mig utklädd till björn och där hon var ett festligt inslag i Bodils ensemble. Som björn skulle hon heta Richard och skulle ha som trick att stå på händer så den lilla hunden kunde springa i serpentiner mellan hennes armar. Visionen fick även en avstickare när vi funderade på om minigrisen Gris skulle kunna ta sig igenom eller om den skulle fastna på nåt sätt mellan björnen Richards huvud och armar.

Det här låter ju vansinnigt men det är ändå en sak som kommer att finnas med. Jämt. Och det blir så jävla skojigt när man lyckas etablera ett internt skämt, för inget kan binda samman så mycket som att man faktiskt skrattar åt samma saker. Saker som man genom att bara göra antydningar om kan locka till ett samstämigt skratt.

Bilderna här är illustrationer som Ernst Billgren gjort till Fänrik Ståls sägner och de är ju så bedårande så man dör. Den översta heter "Två vänninor (Finland /Sverige)", den i mitten heter "Björneborgarnas marsch" och den nedersta har den otroligt fina titeln "Björn visar sin spegel". Älskar det galna estetiska uttryck som Ernst Billgren har. Gillade honom innan AK3 men efter den serien var jag såld.

Lika såld som jag är på den fina flickan med de blonda gretchenflätorna.