Can Can Tim

Åhhhhh, min fina lilla jycke. Han var en så stilig kille. Fick för ett tag sen en skiva med bilder som min bror tagit med sin digitalkamera och jag blev så glad när jag såg vilka fina bilder han tagit av Timmy. Denna underbara lilla jycke som får mig att gråta av saknad. Hans päls var så fin och han luktade sommar precis bakom öronen.

Det finns så mycket jag skulle vilja berätta om den här hunden. Att han var ett sånt otroligt stöd när jag var sjuk. Hur han liksom cirklade kring pappa när pappa blev sjuk och hur han vaktade på pappas allra minsta steg. Även att den här hunden har fått så många som är hundrädda att faktiskt kunna vara med hundar och hur fruktansvärt rolig han var som jycke i största allmänhet.

Kolla bara på de här bilderna så förstår ni vilken saknad som bor i mitt bröst. Den saknaden gör att jag går igång på precis alla jyckar jag möter. Mina ögon tåras och jag skulle göra vad som helst för att åter igen få en hunds förtroende, så som jag fick min kära Can Can Tims. För det var så han hette, denna underbara, snälla och vackra hund.