Kuken är ett bra ord

Känns som jag bär på en jävla massa gråsten. Orken är fullständigt på upphällningen och jag trodde att stressen skulle lägga sig i och med den här veckan. Visst är det smickrande att folk vill ha mig med i sina engagemang men ibland blir det för mycket.
Kanske inte för mycket om man har en normal energinivå men nu är jag så in i döden slut efter detta intensiva år att jag verkligen skulle behöva åtminstonde ett par dagar där jag inget gör. Vara på landet och hyfsa kaffet under björken och bara titta på vattenglittret på sjön och lyssna på fåglarna.
Blir lite sorgsen när jag blir så här argt stressad. Förbannad på att det blir så här. Men jag ser just nu ingen utväg så jag vet inte hur jag ska lösa det hela. Får avvakta nästa vecka och HOPPAS att det lugnar ner sig efter midsommar.

Det enda jag vill är att få vakna på landet med huvudet mot min kärestas skuldra när tiden inte spelar någon roll. Att vakna i tystnad och stillhet och bara andas mot henne. Låta dagen få en vacker färg och nynna på en fin melodi.
Spelade Michael Nymans soundtrack till filmen Pianot av Jane Campion på högsta volym igår. Typ hundra gånger. Sveptes med av den där slingan som är lika evig som havets dyningar mot all världens steniga stränder. Sedan Air. Fransk dramatisk och melankolisk ambientpop. Längtar till vår lägenhet. Vårt familjeliv. Att få steka pannkakor till alla ungar som bor i det där huset. Ge dem frukt och nötter till pannkakorna. Vill ha mina rosa plyschbyxor på mig när jag steker de där pannkakorna.

Nu ska jag dricka kaffe.