Notturno

Det är sent. Tänker på ordet lesbisk. Tycker att det är vackert. Märkligt att jag helt plötsligt har fått ett nytt fack som jag kan bäddas ner i. Många behöver fack. För att placera folk. Hålla reda på dom liksom.

Men har jag inte alltid legat där?Vassilis Bolonassos och jag sitter i mitt vardagsrum. Jag dricker rosévin gjort på temperanillo och shiraz. Han är bara sin röst. Och den kommer ut ur högtalarna. Mellan musikstyckena. Nu är det rätt spattig pianomusik. Vad säger en musikvetare när man kallar ett stycke för "spattig pianomusik"?

k d lang. Hon ser snäll ut. Hon stavar sitt namn med små bokstäver. Underligt det där. Hade klasskamrater som gjorde en liten skrift som hette Ängen. De använde aldrig stora bokstäver. Det blev bättre så, sa dom. Mer äkta.
Älskade den där Ängen. Köpte dom alltid. Fick ett original av Tomas från en av hans seriestrippar i inflyttningspresent. Herregud så stolt jag blev.

k d. Hon sjunger som en ängel. Eva Dahlgren skriver om hur hon var på en koncert med k d i sin bok "Hur man närmar sig ett träd". Hon sa att k d hade en blå tunika på sig på scenen. Och att hon blev bjuden back stage efter koncerten. Mest förunderligt är när hon skriver att sånt där gör henne generad. Hon är liksom en människa som du och jag. Eva alltså.

Jag har packat och städat så jag knappt har någon hud kvar på händerna. Men nu dricker jag rosévin. Ensam. Och jag är lite lätt berusad. Känns helt okej.

Fantasi för piano. Av Mozart. Så hette det där spattiga pianostycket. Det sa Vassilis precis nu. Ja, ja. Då vet man det.