Tabula rasa

Sidorna gapar tomma.

Inser att det finns en tjusning i att se de tomma sidorna framför mig. Se hur jag formar deras utseende med en bokstav i taget. En punkt. Ett kommatecken......
Samtidigt kan dessa sidor skrämma mig in i djupet av själen för jävlar så otillräcklig jag känner mig just nu. Har inte producerat ännu. Skräms även av att jag finner mig i att definiera mig själv med vad jag presterar trots att jag kan höra min inre och mycket pragmatiska röst som säger "Du är inte vad du gör, PUCKO!!!"
Hisnar och förundras, blir kall...sedan varm. Varför plåga mig med detta?

Och ändå vill jag inget annat än att få en forskarplats och jobba mig fram till en avhandling. Vari ligger mitt självplågarbehov? Vem kan svara mig på detta? Det kan vattnas i munnen av iver att finna det som ingen annan funnit förut. Vaknar dock med hjärtklappning och en murr torrare än en öken nu. Varje natt.

"Dra ballen i gruset". Gillar uttrycket. Ska visst härstamma från Koranen. Att man genom att dra ballen i gruset höll sig ren i brist på vatten.
Känner mig just nu som att jag drar min balle i gruset. Torrt, skavigt som fan men med ett hälsosamt och bra resultat....föhoppningsvis...