En dag som alla andra

Min mormor Greta Desideria jobbade som städerska på Tuppens lakansväv i Norrköping. Där vävdes den mest fantastiska lakansväv. Har sedan jag var liten skämt bort min sovande nakna kropp med känslan av detta svala och släta.
Många i vår släkt har dött genom åren och aldrig har vi lämnat iväg lakan till Myrorna. Dem har vi behållit själva och sytt påslakan och lakanspåsar av (fint hur de två orden matchar varandra). Påslakan med engelsk brodyr i vitt på vitt, med bårder i ljust grått eller med udd- och mellanspets i vackert vita nyanser. Lakanspåsarna till bäddmadrassen är en lite lagom töntig grej som har manifesterat sig i vår familj. Ett slags kännetecken.

Igår sydde jag påslakan av två loppislakan som har en bård med små buketter med ljust rosa rosor, blåa förgätmigej och lindblomsgröna skälkar och blad på vit botten. Romantiskt så man kan kräkas kanske..... men min tjej vill ändå att vi ska sova på dem första natten i vår nya lägenhet.

Nu tvättar jag och snart ska jag dricka kaffe. Det är jättevarmt ute och klockan är inte ens nio och jag manglar mina lakan.