Livet är en märklig saga

René Magritte målade Lovers I och Lovers II en gång för länge sedan. Jag fascineras av hur mycket som fångas i de här två fantastiska målningarna. Det skulle vara enkelt att bara se hur de båda är på väg att kvävas av tyget som är virat runt deras huvuden men jag ser hur tyget representerar det avstånd man kan ha till den man älskar. Att det finns en innerlig längtan att få nå, få ta på, få älska en annan individ men att tiden, livet eller andra människor bildar en barriär. Denna längtan blir fysisk i betraktandet av dess Lovers. För visst kan det vara så att de inte ens känner varandra, att de inte har tagit i varandra men att detta visar deras innerliga önskan att få varandra? Och där tyget är den verklighet som ännu inte gett dem chansen att fläta sina öden och kroppar samman.

Sinnlighet och värme. Som att blunda och ändå uppleva världen utanför.