Hyllningstal till Bess McNeil

Ibland önskar jag att jag kunde minnas alla konversationer jag haft med människor. Det finns så mycket kloka och roliga och fantastiska saker som har kommit fram under timslånga samtal som jag tror skulle kunna berika igen om man fick höra det en andra gång.

En av de vänner jag håller mest kär är Sofia. Vacker som en morgon med ett själsligt djup som berör mig in till hjärteroten. Jag kan inte räkna gångerna jag haft goda samtal med denna förunderliga kvinna, men det jag vet är att efter varje gång vi ses så känner jag mig klokare. Hon är en sådan människa som jag aldrig känner mig tveksam eller orolig med utan hennes vänskap präglas av en ärlighet man inte alltid kan förvänta sig.

Jag har sedan nästan 20 år haft ynnesten att ha två riktigt riktigt goda vänner som jag alla dagar i veckan skulle dö för, och sådan starkt vänskap är en gåva man tror att man aldrig skulle möta igen. Men det har jag gjort. Sofia, min fina väninna, du är en tillgång i mitt liv som gör mig till en bättre människa. Tvivla aldrig på din kompetens eller på vilken tur den arbetsgivare skulle ha som får dig som anställd. Tvivla heller aldrig på att det verkligen kommer att ske för dig. Min övertygelse om din plats i solen är starkare än berget och det finns inget som kan rucka på den. Du berikar de människor du möter med din klokskap, din milda person och din underbara humor. Maten du lagar, texterna du skriver, bilderna du delar med dig av, kunskaperna du har om saker jag aldrig hört talas om, musiken du älskar och berättar om, glädjen du känner till ditt kustlandskap, kapaciteten du har att formulera dig i den vetenskap du valt att följa med dina studier och kärleken du delar med ditt hjärtas dam.... allt detta är MYCKET.

Glöm aldrig att du är en stjärna. En stjärna som glimrar mer än jag kan förklara. Stå upp, borsta bort vägdammet från knäna och vet med dig att du kommer att segra.

All kärlek till dig från mig.