Varför skrattar jag åt sånt här?

Jag kan fascineras intill oändlighet över varför man skrattar åt vissa saker mer än andra. Kan även komma på mig själv med att skratta, högt och hjärtligt, i min ensamhet. Om det vore så att det bara inträffade när jag var mol alena här hemma så vore jag ju bara i riskzonen för att bli riktigt ruckad, men jag kan ju helte enkelt bryta ut i fnitter även när jag är bland folk. Detta säger nånstans en hel del om min metala status. Anledningen till att jag gör det är att det finns vissa episoder i mitt liv som jag ibland kan komma ihåg och börja skratta åt, fastän det är en herrans massa år sedan det hände.

Har ju den dåliga smaken att skratta åt sånt som man inte bör skratta åt. Ja ni vet det där med kroppsvätskor, kroppsodörer och andra kroppsprodukter, som i min sjuka hjärna kan bli så roligt att jag kissar på mig. Är även fånigt förtjust i att se hemmafilmade videos där folk slår sig (ja, ja, jag vet, är man sån kommer man inte till himlen, men tyvärr går detta märkliga bteende inte att få bort).
Senast igår skrattade jag och E åt ett recept jag hade på Grönsaksdolmar. Grönsaksdolme kanske helt enkelt bara kan få stå som en bra beskrivning på de rullar av isbergssallad med bulgurblandning som receptet faktiskt beskriver, men det blir för tråkigt och måttfullt. Grönsaksdolme ÄR en skitkul ord och det går inte att komma ifrån.

Och den story som jag och Sophy fick av en tjej på Naturhistoriska museet är ju också en oförglömligt helt politisk inkorrekt fadäs som är så skitroligt så jag kan dö. Denna tjej berättade om hur en kompis till henne stått i kön på ett kafé för att köpa sig en kopp kaffe och en chokladboll (dvs. de små eleganta bakverk som heter negerboll i min "Sju sorters kakor" som trycktes i början av 80-talet). Hon står där och kommer helt enkelt inte på vad hon ska säga istället för just negerboll (till saken hör att snubben som jobbade i kaféet var svart). Hon fastnar på ordet havre, men får en hjärnsläpp och kan inte för sitt liv komma på resten av ordet, så när hon väl kom fram får hon ur sig:

"Jag skulle vilja ha en kopp kaffe och en havreneger, tack!"