"And when it rains on your parade, look up rather than down. Without the rain, there would be no rainbow.”
Igår köpte jag skor. Ibland undrar jag hur många par skor jag skulle köpa om jag hade mer pengar än vad jag har..... Av någon outgrundlig anledning ger snygga skor mig en känsla av lyx och flärd. Inte för att jag varken är eller lever flärdfullt men ändå.... Läder, svart lackat läder, med en knytdetalj på sidan om vristen.... I like!!!Sitter och inser att jag åter igen har blivit fångad av ett musikstycke på P2. Programmet Önska spelade idag upp ett av de alternativa stycken som finns att rösta på inför en direktsänd önskekoncert i Norrköping den 31 augusti. Kompositören heter Geirr Tveitt, levde mellan 1908 och 1981 och sökte sina musikaliska rötter i den norska traditionella folkmusiken. Stycket svävade emot mig när jag satt i min säng. Små små variationer som lade sig som dagg på min öronsnäcka och väckte mig långsamt till en regntung torsdag. Såg framför mig hur jag skulle ha detta stycke i bakgrunden när jag och mina kära får vakna i vår nya dubbelsäng i vår nya lägenhet medan regndropparna tillrar ner på balkongräcket utanför fönstret.
Åhhh, måtte jag aldrig tappa förmågan att hänföras av det lilla.
upplagd av Carmina Burana @ 7/12/2007
3 kommentarer:
Klockan 14 juli 2007 kl. 10:43 ,
Anonym sa...
jag tror jag vet vad du menar. du har gjort mig bättre på att uppskatta det lilla och vara närvarande och uppmärksam på nuet. det är jag dig innerligt tacksam för.
Klockan 14 juli 2007 kl. 23:13 ,
Anonym sa...
Det är ju just det där lilla som är konsten att hänföras utav och som verkligen är livet tycker jag...att liksom ha kvar kunskapen att verkligen uppskatta de små tingen.
Att bli lycklig över sin nya 52" platt Tv anser jag är känslolöst och vansinne....nej att vara vaken för det lilla och njuta av det. Det är grejer det!!
Klockan 15 juli 2007 kl. 23:03 ,
Carmina Burana sa...
....så fnt sagt sofia. men har jag verkligen gjort det? tycker du är en sån levnadskonstnär så jag får för mig att du kunnat njuta av ögonblicken långt innan du lärde känna mig....
och käre värld.... storbildstv, måtte jag aldrig hamna där. blir förskräckt över så stora tekniska prylar. jag har en fjortontumsplutt-tv nu men kommer att bli sambo med en betydligt större sen. jag har alltid kämpat för att dölja de där grejerna. kompisar till mig har sin tv, sin dvd och box i ett skitstort gammalt skåp och när de inte tittar så stänger de dörrarna och man slipper titta på eländet. gjorde så med min stetreo när jag bodde på linköpingsvägen.
tänk om man fortfarande hade de drä vackra gamla jalusitv-apparaterna, så snyggt det skulle vara.
varför svart hårdplast? NÄÄÄÄÄR blev det snyggare än mahognyfanér?
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida