Det går en vind över vindens ängar....

...det fladdrar till i en tyllgardin. Och jag ska skriva en sommarvisa, med sol och blomdoft i melodin.

Videkissar. Finns det någon växt som är mer sinnebild för våren än videung? Dessa fantastiska frökapslar som sticker ut sina duniga och fjuniga huvuden ur det mahognybruna skalet, tätt, tätt, tätt in på grenen. De är lena som en barnstjärt att ta i och vackra för ögat så man nästan dör.

Älskar även björken. Utanför fönstret på landet har vi en jättestor björk som ser ut precis så som en björk ska se ut. Hög, många stora grenar och med en vit och fin stam. När det blåser rasslar det i löven. Från min bäddsoffa kan man betrakta björkens krona mot himlen. Inget annat stör. Bara björkens egen dans mot himlens oändliga blåa färg.

Önskar så att jag inte hade hösnuva.