...stolt.

I Lindö kapell togs denna bild av Elisabeth Ohlsson Wallin. Den är ett iscensättande av den fruktansvärda dramatik som följde på pastor Åke Greens utfall mot homosexuella. Man ser hur hatet växer i den högra delen av bilden, hur en av dem symboliskt blåser ut ett av de brinnande ljusen. Detta blir en symbolisk handling som får mig att tänka på hur vissa tar sig rätten att släcka andras liv enbart på bas av vem dessa människor älskar. På bildens vänstra sidan kan man ana den fruktan och rädsla som bedövar och som får en av kvinnorna att svimma på golvet, men även den styrka denna kärlek genomsyras av. Resultatet av kärleken, de två barnen, visar hur man ändå väljer livet trots att dessa hot är en vardag för många. Man ser även symbolen för denna innerliga kärlek i de två kvinnorna som kysser varandra i förgrunden av bilden. Den kärleken upplever jag. Och jag upplever den med den blonda kyssande kvinnan, för hon är min flickvän, min käresta och fästemö.

Bilden är ett skrämmande exempel på det hat som på ett oförklarligt sätt griper tag i en del människor och som får dem att begå fruktansvärda brott mot sina medmänniskor. Jag blir rädd så hjärtat nästan fryser till is men aldrig att jag skulle välja bort den ärliga och äkta kärlek jag får uppleva med denna fantastiska kvinna.

Stolt är jag för att jag ska få visa den här utställningen och stolt, stolt, stolt är jag för min Fina är med på en av bilderna.