...a girl with caleidoscope eyes

Migrän. Försökte förklara det skimmer och gnister jag får framför högerögat men det var svårt. Det blir lite som ett kalejdoskop, gnsitret från kristaller i rörelse, och det sitter kvar även när jag blundar. Illamående, yr, svårt för lampor och ett akut sömnbehov. Sov tre timmar igår eftermiddag, sen kändes det lite bättre.
Min fina frågade mig hur jag vill bli omhändertagen när jag mår dåligt. Det är en av de finaste frågor jag fått på länge.

Pratade senare med många fina människor i luren vilket fick mig att må bättre. Min fina Brutus hade varit på vacacione i Helsingborg hos familjen och var utvilad, glad och sugen på barn. Min bror berättade att han kommer hit till mig och det är helt fantastiskt. Ska få ha honom här i min lya och äta lite gott och kanske gå en sväng på stan. Mamma och flickvän var två tröstesamtal som var ovärderliga igår. Att beklaga sig för de man känner sig som tryggast med är en ynnest. Att beklaga sig för mamma har alltid varit naturligt men det är helt nytt att våga vara svag och liten inför någon man älskar. Men jag vågar det nu för med E är inget hotfullt eller riskfyllt. Bara lugnt, varmt och tryggt. Har aldrig förut velat luta mig mot den jag varit ihop med men hennes varma famn och mjuka barm är något jag längtar efter att få lägga huvudet mot och hennes hand på mitt hår skulle få vilken migrän som helst att vika undan.

Idag har andra telefonsamtal resulterat i bra och kanske mindre bra saker. Mindre bra känns det efter samtal angående jobbet jag sökt. Jag har inte tillräckligt med utställningsvana så det kan brista på det. Ska prata med chefen mer imorgon så vi får väl se om det blir någon intervju. Dock kan jag säga att jag blev otroligt stolt när de från museet faktisk rekommenderade mig att hålla en visning av Elisabeth Olssons "In Hate We Trust" som visas på Stadsmuseet i Norrköping. Den visningen skulle Elisabeth själv hålla men då hon inte kunde så rekommenderade Konstmuseet mig. Känns viktigt och stort.

Så det är bara att spotta i nävarna och kämpa vidare. Man kan inte ge upp bara för att man ror mot strömmen.