En dag i ett grustag

När man börjar jobba mår man bra av att minnas de lediga sommardagarna.
Få jag känner skulle kunna tänka sig att åka åtta mil ut mot skärgården, med godaste matsäcken, och nöja sig med en hel dag på en filt i ett grustag.

Utsikten åt det håll vi tittade var underbar. Vi behövde helt enkelt inte bry oss om att det var ett grustag bakom ryggen. Himlen var blåare än man kan förstå och vinden varm som ett bad i en het källa. Mackorna var fyllda med brie och marmelad och med mozzarella och pesto. Kaffet smakade ljuvligt och smygciggen gjorde denna dag till en fest.

Vi fick sällskap av en blåvinge som satt parkerad på min mage ett bra tag. När den lyfte sprang jag runt som en galning för att få det lilla krypet på bild under tiden dammet yrde runt skorna. När solen stod som högst flyttade vi in i skuggan och lade oss raklång mitt i ett traktorspår. Gräset var högt och fluffigt och vi skrattade hysteriskt över hur det skulle se ut om någon skulle komma och se oss. Brutus, min kära väninna, konstaterade dock att inte ens bonden som äger skiten skulle hitta hit.

Ibland kan kärleken till en väninna kännas större än livet. Jag skulle ställa mig ivägen för en pansarvagn för denna fantastiska, intelligenta, vackra och kloka kvinna.

Min granne

På gräsmattan utanför min balkong bor Stampe.
Stampe residerar på tre gräsmattor som är avdelade med tre staket.
Stampe är en cool snubbe. Igår retades en skata med honom och shit vad han jagade skatan.
Skatan tog till det oschyssta att flyga upp på staketet... fegt tycker jag för Stampe kan ju inte flyga.

Stampe är den enda granne som varje dag visar sitt ansikte för mig.
Har hälsat på några andra (varav några heeeeelt otroligt nog inte hälsade tillbaka) så att se denna lilla harkropp så snart jag tittar ut känns väldigt tryggt.

Heja Stampe.

Antinous

Han var vacker.
Och ung.
I Nilen drog han sitt sista andetag.
Det andetag som fyllde hans lungor med vatten.
Hadrianus älskade honom.

Solen lyser in i mitt nya hem.
Luften är klar och fyllig.
Idag är en dag som alla andra.
Varken mer eller mindre.
Det älskar jag.

Bara för att...

...jag lever i ett vackert land.

Hoppet

...tänds i mitt hjärta av att se dessa vackra säga ja till varandra.
Hoppet om att den riktiga kärleken finns.

Tack för att ni finns i mitt liv och för att jag får vara er vän.

I väntan på.... vadå?

Den första höstbrisen rasslar i löven på björkarna.
Jag ser det genom fönstret.
Sitter och arbetar.
Och väntar.
På vadå?
Vet inte specifikt.
Men något bättre.
Något som är mer än nu.
Man är sin egen lyckas smed.
Kanske det.

Måste börja smida.

Augusti

Georgia O'Keeffe Redcanna 1920-tal

Regnet slår hårt på taket till stugan.
Dämpar intrycken från omvärlden.
Pelargoner är inte regntåliga.
Deras blommor blir bruna klumpar.
På radion pratar de om kinesisk poetik.
Vad är det?
Augusti är månaden då allt börjar om.
Efter augusti - september.
Månaden jag älskar mest.
Frisk luft med doft av äpple.
Stickade polotröjor och höga svart stövlar.
Jag kanske finner mig själv.
I september.
Eller också inte.

Äntligen!

Sorlar sorlar, susar
sommarregnets sorl,
alla trädens våta
blad ock knoppar gråta
dropp - dropp - dropp
och därnedan rusar
bäck i sorl och porl
bäck i sorl.

Regn av Gustav Fröding,
ur Mattoidens sånger skrivna
mellan 1898 och 1905