...att sova

Rölleka. En vild blomma. Ibland vit. Ibland svagt rosa. Alltid vacker.

Pratade med min Fina förut. Vi ses ju så lite nu inför flytten att våra kroppar inte är vana vid varandra när vi sover. Första natten vaknar jag ofta till. Vill se så att hon har täcke. Att jag inte tar för mycket plats. Tittar på henne för att hon är så vacker. Sen somnar jag om.

Andra natten ÄR vi. I nuet. Och sover som barn. Sover så gott att vi inte vill gå upp.

Snart får vi sova alla nätter tillsammans. Himlen finns.

Notturno

Det är sent. Tänker på ordet lesbisk. Tycker att det är vackert. Märkligt att jag helt plötsligt har fått ett nytt fack som jag kan bäddas ner i. Många behöver fack. För att placera folk. Hålla reda på dom liksom.

Men har jag inte alltid legat där?Vassilis Bolonassos och jag sitter i mitt vardagsrum. Jag dricker rosévin gjort på temperanillo och shiraz. Han är bara sin röst. Och den kommer ut ur högtalarna. Mellan musikstyckena. Nu är det rätt spattig pianomusik. Vad säger en musikvetare när man kallar ett stycke för "spattig pianomusik"?

k d lang. Hon ser snäll ut. Hon stavar sitt namn med små bokstäver. Underligt det där. Hade klasskamrater som gjorde en liten skrift som hette Ängen. De använde aldrig stora bokstäver. Det blev bättre så, sa dom. Mer äkta.
Älskade den där Ängen. Köpte dom alltid. Fick ett original av Tomas från en av hans seriestrippar i inflyttningspresent. Herregud så stolt jag blev.

k d. Hon sjunger som en ängel. Eva Dahlgren skriver om hur hon var på en koncert med k d i sin bok "Hur man närmar sig ett träd". Hon sa att k d hade en blå tunika på sig på scenen. Och att hon blev bjuden back stage efter koncerten. Mest förunderligt är när hon skriver att sånt där gör henne generad. Hon är liksom en människa som du och jag. Eva alltså.

Jag har packat och städat så jag knappt har någon hud kvar på händerna. Men nu dricker jag rosévin. Ensam. Och jag är lite lätt berusad. Känns helt okej.

Fantasi för piano. Av Mozart. Så hette det där spattiga pianostycket. Det sa Vassilis precis nu. Ja, ja. Då vet man det.

Trött på....

Googlade trött. Fick den här bilden. Blev förtjust och här är den.

Trött på att dygnet bara har 24 timmar. Trött på att kroppen väljer att fucka med mig just nu. JAG HAR INTE TID!!!!!!
Trött på att jag inte hinner med så mycket som jag skulle vilja hinna varje dag. Trött som faaaan på att jag träffar min käresta så lite nu. Trött på mitt eget gnäll.......

Jorå...satte... eh, men annars är det bra!

När man nynnar på en sång direkt när man vaknar...

Wednesday morning at five o'clock
as the day begins
Silently closing her bedroom door
Leaving the note that she hoped would say more
She goes downstairs to the kitchen
clutching her handkerchief
Quietly turning the back door key
Stepping outside she is free

She (we gave her most of our lives)
is leaving (sacrificed most of our lives)
home (we gave her everything money could buy)
She's leaving home after living alone for
so many years (bye bye)
Father snores as his wife gets into her dressing gown
Picks up the letter that's lying there
Standing alone at the top of the stairs
She breaks down and cries to her husband
Daddy our baby's gone
Why would she treat us so thoughtlessly
How could she do this to me

She (We never thought of ourselves)
is leaving (never a thought for ourselves)
home (we struggled hard all our lives to get by)
She's leaving home after living alone for
so many years (bye bye)
Friday morning at nine o'clock she is far away
Waiting to keep the appointment she made
Meeting a man from the motor trade

She (what did we do that was wrong)
is having (we didn't know it was wrong)
fun (fun is the one thing that money can't buy)
Something inside that was always denied for
so many years (bye bye)
She's leaving home (bye bye)

Ett äpple är ett äpple är ett äpple

Äpplet.
Denna underbara frukt, full av safter och sötma. En frukt från gudarnas boning. Pratade med mitt lilla bonusbarn häromdagen om vad man skulle välja av godis och äpplen om man blev tvungen. Hon funderade och sa att hon nog skulle välja godis ändå. "-Och du skulle välja äpplen förstås!" sa hon sedan.
Och ja, jag skulle välja äpplen. Detta skulle kunna ses som skapligt omärkvärdigt om det inte vore för min outtömliga aptit på godis. Herregud så gott jag tycker att det är. Men ett gott äpple...det slår ta mej fan allt. Att få den där friska smaken av den första tuggan på ett äpple som är så vackert på utsidan, har en så vacker färg på insidan och som gömmer de vackraste kärnor man kan hitta i en frukt. Nej, inget kan tävla med Äpplet. Det vinner i alla kategorier.

Har sedan länge druckit Kiviks "Årets skörd/Äpplemust med fruktkött" och älskar denna fantastiska dryck som smakar som flytande äpplen. Men Kivik som värnar om sina äppletraditioner, har sedan maj även äppelprodukten man ser på bilden. Och igår köpte jag den. Åhhhhhhh..... kära nån, så gott!! Drack ett glas efter min morgonyoghurt och det var som att kliva in i himlen. Vilken smak!!! Dyrt som fan men värt varenda öre. Jag tröstar mig med att mina laster inte är så många och unnar mig helt enkelt detta goda. När jag står vid en hylla i en affär och ojar mig över att en flaska ren, färsk och nyttig juice kostar upp emot 30 pix tänker jag alltid att jag faktiskt betalade 40 pix om dagen för ett paket cigg för så lite som fyra år sedan och då.... då åker juicen ner i shoppingvagnen. Tror säkert att någon skulle kunna agera djävulens advokat här och säga att jag inte kan använda det där argumenett hur länge som helst, men vem i hela friden orkar vara pragmatisk och rationell jämt??

Ibland blir maten så god...

.....halloumi. Salt, fast och underbart god halloumi...
...stekt i olivolja...
.....och vitlök. Precis som jag lärt mig av Bess McNeil.

...till det en sallad på matvete och färska knippemorötter i en dressing gjord på balsamvinäger, timjan, olivolja och...

.... massvis med flytande honung.

...på tallriken låg salladsblad, gurka, paprika och spröda sockerärtor.

....en ljuvlig mozzarellasallad på tomater skördade av en granne på landet. Tomater söta som socker.
...som smaksättare en hommus med mycket tahine, denna fina och söta sesampasta som blandar sig så väl med smaken av spiskummin.


....i ett immigt glas... kallt, friskt och rent vatten.

Jag är mätt och nöjd och har min lägenhet full av flyttkartonger. Ute är himlen blå och i mitt hjärta är kärleken röd. Sällsamhet.
----------------------------------------------------------

Länge sen Stenmark

...förstår inte alltid. men skrattar ändå.

....förstår precis. här var jag i morse. och igår morse. och i förrgår morse.....


.....åhhhh. äntligen begriper jag mig på männen.


.....mönstret på förklädesfickan är fint.


....gav idag elise som namnförslag till någon som behövde det.

Tabula rasa

Sidorna gapar tomma.

Inser att det finns en tjusning i att se de tomma sidorna framför mig. Se hur jag formar deras utseende med en bokstav i taget. En punkt. Ett kommatecken......
Samtidigt kan dessa sidor skrämma mig in i djupet av själen för jävlar så otillräcklig jag känner mig just nu. Har inte producerat ännu. Skräms även av att jag finner mig i att definiera mig själv med vad jag presterar trots att jag kan höra min inre och mycket pragmatiska röst som säger "Du är inte vad du gör, PUCKO!!!"
Hisnar och förundras, blir kall...sedan varm. Varför plåga mig med detta?

Och ändå vill jag inget annat än att få en forskarplats och jobba mig fram till en avhandling. Vari ligger mitt självplågarbehov? Vem kan svara mig på detta? Det kan vattnas i munnen av iver att finna det som ingen annan funnit förut. Vaknar dock med hjärtklappning och en murr torrare än en öken nu. Varje natt.

"Dra ballen i gruset". Gillar uttrycket. Ska visst härstamma från Koranen. Att man genom att dra ballen i gruset höll sig ren i brist på vatten.
Känner mig just nu som att jag drar min balle i gruset. Torrt, skavigt som fan men med ett hälsosamt och bra resultat....föhoppningsvis...

En dag som alla andra

Min mormor Greta Desideria jobbade som städerska på Tuppens lakansväv i Norrköping. Där vävdes den mest fantastiska lakansväv. Har sedan jag var liten skämt bort min sovande nakna kropp med känslan av detta svala och släta.
Många i vår släkt har dött genom åren och aldrig har vi lämnat iväg lakan till Myrorna. Dem har vi behållit själva och sytt påslakan och lakanspåsar av (fint hur de två orden matchar varandra). Påslakan med engelsk brodyr i vitt på vitt, med bårder i ljust grått eller med udd- och mellanspets i vackert vita nyanser. Lakanspåsarna till bäddmadrassen är en lite lagom töntig grej som har manifesterat sig i vår familj. Ett slags kännetecken.

Igår sydde jag påslakan av två loppislakan som har en bård med små buketter med ljust rosa rosor, blåa förgätmigej och lindblomsgröna skälkar och blad på vit botten. Romantiskt så man kan kräkas kanske..... men min tjej vill ändå att vi ska sova på dem första natten i vår nya lägenhet.

Nu tvättar jag och snart ska jag dricka kaffe. Det är jättevarmt ute och klockan är inte ens nio och jag manglar mina lakan.

Dagens ord: Tillförsikt

---------------------------------------------------------------

I Nationalencyklopedien kan man läsa:

till`försikt subst. ~en
ORDLED: till--för-sikt-en
• tro på gynnsam utveckling {SYN. förtröstan}: de kan se framtiden an med ~

confident ['kcnfidgnt] adj. 1 övertygad, viss 2 full av tillförsikt, förtröstansfull; självsäker, be confident ha självförtroende, tro på sig själv

Tillförsikt är ett fint ord.
Ibland kan det behövas sägas rakt ut. Bara sådär!!
Behovet av tillförsikt är konstant men det är inte alltid som man når fram riktigt till känslan. Man kan behöva prova ett par skor, några pensionärsklänningar, ett par svarta långkalsonger och prata skit i ett lojt söndagsvinrus för att det lilla ordet ska sitta där.... som en basketkeps.

Jag hyser tillförsikt. Både för mig och min familj och för Brutus och hennes familj.
Och funkar inte ordet tillförsikt helt och fullt så säger man bara......

Rudbeckia... Rudbeckia... Rudbeckia.

Såg femtimmarsversionen av Fanny och Alexander häromdagen. Fascinationen var över alla gränser och jag har verkligen svårt att förstå att jag inte reflekterade över att jag såg på en film som varade i fem timmar. FEM timmar. Herregud. Det är en riktigt lång tid att stirra på en och samma tv-skärm.
I näst sista scenen av Fanny och Alexander läser "Farmor Ekdahl" ur ett nytt drama av August Strindberg. Dramat heter "Ett Drömspel" och börjar så här:

FÖRSPEL.

Fonden föreställer molnkåpor liknande raserade
skifferberg med slott och borgruiner.

Stjärnbilderna Lejonet, Jungfrun och Vågen synas, och
mellan dem står planeten Jupiter med starkt sken.

INDRAS DOTTER
står på molnet högst upp.

INDRAS RÖST uppifrån.
Var är du dotter, var?

INDRAS DOTTER.
Här, fader, här!

INDRAS RÖST.
Du har gått vilse, barn, giv akt, du sjunker...
Hur kom du hit?

INDRAS DOTTER.
Jag följde blixtens stråle ifrån höga etern
och tog ett moln till resvagn...
Men molnet sjönk, och nu går färden nedåt...
Säg höge fader, Indra, vilka regioner
jag råkat i? Vi är så kvavt
så tungt att andas?

INDRAS RÖST.
Du lämnat andra världen och gått in i tredje,
från Çukra, morgonstjärnan,
du fjärmat dig och träder in
i jordens dunstkrets; tag där märket
på solens sjunde hus, det heter Vågen,
där dagens stjärna står vid höstens jämning
när dag och natt de väga lika...

INDRAS DOTTER.
Du nämnde jorden, är det denna mörka
och tunga värld som lyses upp av månen?

INDRAS RÖST.
Det är den tätaste och tyngsta
av kloten som i rymden vandra.

INDRAS DOTTER.
Säg, lyser aldrig solen där?

INDRAS RÖST.
Visst lyser solen där, men icke alltid...

INDRAS DOTTER.
Nu rämnar molnet, och jag ser dit ner...

INDRAS RÖST.
Vad ser du, barn?

INDRAS DOTTER.
Jag ser... att där är skönt... med gröna skogar,
med blåa vatten, vita fjäll och gula gärden...

INDRAS RÖST.
Ja det är skönt som allt vad Brahma skapat...
men där har varit ändå skönare
en gång i tidens morgon; sedan skedde något,
en rubbning uti banan, kanske något annat,
ett uppror följt av brott, som måste stävjas...

INDRAS DOTTER.
Nu hör jag ljud därnerifrån...
Vad är för släkte som därnere dväljes?

INDRAS RÖST.
Stig ner och se... jag ej förtalar Skaparns barn,
men vad du hör hitupp är deras språk.

INDRAS DOTTER.
Det ljuder likt... det klingar icke glättigt.

INDRAS RÖST.
Jag tänker det! Ty deras modersmål
det heter klagan. Ja! Ett oförnöjt,
otacksamt släkte är de jordiske...

INDRAS DOTTER.
Säg icke så, nu hör jag glädjerop,
och skott och dån, ser blixtar ljunga,
nu ringas klockor, tändas eldar,
och tusen gånger tusen stämmor
där sjunga lov och tack till himlen...

Paus.

Du dömer dem för hårt, o fader...

------------------------------

Vackert va?!

...det fladdrar till i en tyllgardin

Som om det fanns någon bättre tillvaro än min.
Blommor blommar och röster sjunger evighetens sånger.
Min själ lyfter som en nattfjäril över mina drömmar.

Händer som vet varandras språk.
Känslor som ingen och alla förstår.
Rusig. Med huvudet högt.
Somnar nöjd.
Och vaknar.
I verklighetens kalla frenesi finns stiltjet.
Yterrligheten som är nattens motpol.

Idag är en bra dag.

-----------------------------------------

Livet. En balansgång

Bräckligt är livet. Skrämmer att det så plötsligt kan krossas så som frostnupna grässtrån blir till smulor under en vinterkänga. Idag går mina tankar till den av mina vänner som kämpar för sitt framtida liv och till hans älskade som står bredvid med famnen full av kärlek och hopp. Vill ge allt jag har av energi och kraft men det går inte. Känner mig maktlös och förbannad. Och full av förtröstan och hoppfullhet för min vän som är leendet självt och som har en så ren och stark själ.

--------------------------------------------------------------------
Kosmisk sömngångare

trädena klär av sig stjärnorna börjar falla
kölden gulnar lövena som skräpar vid solnedgångens stora horisont
de vissna lövena faller sakta ner över brustna ögon som för alltid stirrar in i himlens undergång
de vissna lövena lägger sig mjukt över det blinda barnets ögon och över händerna som trevar i sömnen och letar snäckor mellan strandens stenar
och i solnedgångens blodsskam lever ännu minnet av den tid då jag själv var blind som ett barn och mina drömmar var ett barns drömmar..
nu är det sent på jorden, och ödet sluter redan mina ögon men drömmarna förvandlar mig återigen till ett barn som letar snäckor med ljus och lykta i skymningen som faller över strändernas ödsliga barnkammare
och lyssnar till de vackra böljorna som brister i gråt mot strändernas blinda stenar
världen är öde och tom framför havet och skymningen kastar en slöja över min slitna förtvivlan och havet är fjärran framför mina fötter
djupt därnere sover fiskarna lugnt hos sina snäckor
hjälp mig att söka hjälp mig att söka för kärlekens skull och tårarna förvandlas till pärlor djupt ner i havet
stjärnorna faller redan förundrade som frågor ur en annan värld och höstvinden svara med orakelspråk i trädenas grenar fjärran som havet och stjärnorna
fjärran som en orörlig tanke i stenarnas grå huvuden som sedan urminnes tider blinda begrundar det osynliga
hjälp mig att söka hjälp mig att söka min egen snäcka som jag älskar blint som ett barn för hoppet om livets pärla
hjälp mig söka innan allt är slut
min sista andedräkt försvinner redan som imma bland tång och sjöstjärnor och mitt ansikte blir allt otydligare som i en dimma och försvinner sakta som en fuktig profil i sanden
en fågel tystnar och en halvsluten blomma viskar ord från en ödemark i mitt öra som varken ser eller hör jag faller och faller i oändligheten fjärran som havet och stjärnorna
hjälp mig att söka hjälp mig att söka för kärlekens skull och tårarna förvandlas till pärlor i det eviga havet
min längtan driver undan molnena från horisontens tempel fjärran som höstvinden eller mitt andedrag som försvinner bland stjärnorna fjärran som stjärnorna i havet
och de vackra böljorna som allesamman är varandras systrar sköljer bort mina fotspår i sanden och brister i gråt mot strandens blinda stenar
hjälp mig att söka min egen snäcka som försvunnit i oändlighetens hav och det stora obestämda som jag älskar blint som ett barn för hoppet om livets pärla
ensam ensam som en pelare på slätten och blind som ett barn vars ensamhet den oändliga modern sakta sjunger till sömns
trött och meningslös som ett svar utan fråga eller en fråga utan svar..
trädena klär av sig stjärnorna börjar falla
det är sent på jorden

Gunnar Ekelöf den 8 december 1931
---------------------------------------------------------