"Måsen"

Den här veckan har varit fylld av förunderliga ting. Förälskelsen har satt sitt rara avtryck i mitt hjärta och ämnet för denna amore är den finaste man kan tänka sig. Rusig känsla av hennes dotters uppmärksamhet och sinnlig närvaro av henne själv gjorde min torsdag till det finaste man kan tänka sig. Den första torsdagen av många....hoppas jag...

Igår blev jag hänförd av någon annan i min närhet när jag bevistade Teaterhögskolan i Stockholm och såg premiären av deras clownuppsättning av "Måsen" (Tjechov). Var så ovetande om vad det var som väntade och fick en känslornas berg och dal-bana i fyra timmar. Ensemblen av nio personer jobbade i ett nästintill hysteriskt tempo med att få igång publiken och leverera alla sina repliker i ett udraget tid och rum som först fick sin dimension när jag fyra timmar senare fattade att det var över och tittade på klockan. Fyra helt otroliga timmar där jag inte ens hunnit få träsmak i rumpan....

Trots det spattiga och fruktansvärt roliga framförandet var de väldigt trogna den gamle Tjechov. Mellan skratt, applåder och stamp i golvet kunde den sedvanliga Tjechosvstämningen (där folk går omkring och tänker sig bort och filosoferar i en stor trädgård på landet) skymta fram allt som oftas.

Fan så häftigt!! Blev så ruskigt imponerad så det finns inte. Stolt som en tupp och glad som en lärka med händerna fulla av blåmärken av allt applåderande styrde jag bilen hemåt idag igen.

Mer som fascinerar.... när en bild av ett rött hjärta kommer susande via etern till min telefon. Ett rött hjärta i snön som omges av "E hjärta C = sant"....herregud så kär jag blir av sånt!!!

PS. Håller idag alla tummar för Sofia och jobbet på Historiska museet...hoppas, hoppas, hoppas....

Fänrik Stål och Björnen Richard

När man inte känner en människa finns tusen saker att ta reda på. Många kanske viktigare och mer väsentliga än andra. Men det som blir så märkligt är att man kan hamna i de mest banala, galna och helt fantastiska fantasier som liksom driver ens kommunikation framåt.

När jag hittad Den Fina ute i den etermediala verkligheten så började vår konversation med Bodils minicirkus. Detta helt otippade fenomen som knappt går att fatta att den finns. Bodil far land och rike runt i sin folkabuss med sina dresserade katter, hundar, minigrisar och papegojor. Hon skuttar glatt själv på scenen och ser så tidlös ut i sina Bodil-kinaskor och sitt långa raka hår bakom de stora och omoderna glasögonen.

I sin beskrivning av sig själv, på den sajt vi hittade varandra, påpekar Den Fina glatt att hon är av indiskt, västeuropeiskt och mellanöstern-ursprung. Dessutom tillägger hon att hon ofta ikläder sig helskägg. Denna bild bakades på nåt konstigt vis in i bilden av Bodils minicirkus där jag såg henne framför mig utklädd till björn och där hon var ett festligt inslag i Bodils ensemble. Som björn skulle hon heta Richard och skulle ha som trick att stå på händer så den lilla hunden kunde springa i serpentiner mellan hennes armar. Visionen fick även en avstickare när vi funderade på om minigrisen Gris skulle kunna ta sig igenom eller om den skulle fastna på nåt sätt mellan björnen Richards huvud och armar.

Det här låter ju vansinnigt men det är ändå en sak som kommer att finnas med. Jämt. Och det blir så jävla skojigt när man lyckas etablera ett internt skämt, för inget kan binda samman så mycket som att man faktiskt skrattar åt samma saker. Saker som man genom att bara göra antydningar om kan locka till ett samstämigt skratt.

Bilderna här är illustrationer som Ernst Billgren gjort till Fänrik Ståls sägner och de är ju så bedårande så man dör. Den översta heter "Två vänninor (Finland /Sverige)", den i mitten heter "Björneborgarnas marsch" och den nedersta har den otroligt fina titeln "Björn visar sin spegel". Älskar det galna estetiska uttryck som Ernst Billgren har. Gillade honom innan AK3 men efter den serien var jag såld.

Lika såld som jag är på den fina flickan med de blonda gretchenflätorna.

Oj....

Kunde inte ana. Det var så fint att ha henne här. Mjukt, varmt, lugnt, lent.... Vill mera och det vill hon med. Små steg mot det största och finaste jag varit med om. Hon är så vacker.

Sol i hjärta, sol i sinne

Tio i sex ikväll ska jag möta den Fina vid busshållplatsen. Är så sprattlig så det finns inte... Herregud vilken optimal energikick. Känns som jag springer ett känslomässigt maraton...

Vad ska jag då bjuda på? Jo jag ska marinera räkor i chili, lime, vitlök och basilika som jag ska snabbsteka så de bara blir lite ljumma. Till det vinho verde, ett portugisikt färskvin med lite bubblor i. Det finns en tanke med denna förrätt för den kräver att man pysslar lite med händerna och då kan man titta ner lite, på självaste räkorna. Och då kan man få lite tid att vänja sig vid att man verkligen har den andra mitt emot sig. Häpp så fint va!!

Till varmrätt blir det fisksoppa med fänkål, morötter, potatis, saffran, vitt vin och grädde, smaksatt med timjan och basilika. Jag ska även baka ciabatta för det ser väl lite fint ut. Till soppan har jag tänkt ett rosévin som jag älskar, Rose d'Anjou. Gott, gott, gott.

Avslutningsvis blir det ju vaniljpanacotta med hallon och egenplockade blåbär.

...och så vill jag pussa på henne......... och hon har sagt att hon vill pussa på mig också..... så idag kanske är dagen då jag får en puss....

Mother of Pearl

Jag älskar min Mamma. Hon har torra och varma händer och jag blir lugn när hon lägger dem på min kind. Hennes intresse för vad jag gör får henne att ringa till mig och fråga om jag känner till den konstnär hon senast sett på tv. Maten hon lagar och brödet hon bakar är det godaste som finns och det följer alltid med något gott i en burk när jag åker hem från henne. Hon skrattar lika högt som jag men visar mig när hon är ledsen. Trots stora personliga förluster kämpar hon på med en vilja av stål och en livsglädje som glimrar i solskenet. Många gånger i mitt liv har jag sovit under hennes tak, en sömn som är tung, djup och vederkvickande.

Det finns aldrig ett tillfälle när hon säger nej när man ber om hjälp och hon gläds så åt att jag och de jag känner flockas på hennes altan. Jag älskar hennes förtjusning i växter och blommor men mer hennes oförställda acceptans av ogräs.

Men just nu älskar jag henne mest för att hon pratar med mig om den fina kvinna som lyckats fånga mitt intresse. Att hon vill veta vad jag ska bjuda på på lördag när jag får hem denna skira uppenbarelse gör att jag inte kan få ett bättre erkännande. Hon har behövt tid för att förstå och tid har hon fått. Nu har hon haft den tiden och möter mig i det här och det är lycka. Ren och skär lycka från en dotter som avgudar sin mamma.

All we hear is radio gaga...

Radio är ett måste i mitt liv. Gillar att jag faktiskt tycker att det räcker med de fyra stora kanalerna trots att jag i detta multisamhälle är så fruktansvärt van att ha tuuuuuuusen saker att välja på.

P1 är en kanal som jag med glädje lyssnar på när jag kör bil. Det är så otroligt intressant att lyssna på när andra diskuterar. Får lite samma känsla som jag fick när jag var liten och satt uppkrupen i soffan bredvis mamma eller pappa när de hade vuxenbesök. Öronen var säkert stora som tefat och det låg en sån tjusning i att vara lite osynlig mitt i det där stimmandet. Älskar även Radioteater men jag lyckas sällan komma ihåg att sätta på radion när det kommer nåt bra.

P3 lyssnar jag på nu och förundras över vilket jävla blaj de verkligen sänder. Kan bli lite stressad av det här hetsiga tempot, men om jag skulle lyssna lite mer ordentligt är jag övertygad att det säkert skulle finnas mycket som var intressant. Vet att de bra P3-programmen oftast sänds på kvällen men då blir det liksom inte av att jag lyssnar.

P4 pratade S om när hon var mammaledig med L. Hon sa "-P4 är en vänlig radiokanal, förstår du. De kan verkligen pratat om semlor en hel timma och alla som ringer in är så där vänliga och östgötska"..... måste nog ta en dag med P4 snart. Lite som att jag faktiskt var tvungen att testa Bingolotto.

P2..... fina fina P2. Kan inte sluta älska denna skira kanal. Att vakna tilll Aurora och Kersti Adams Ray är som bomull för själen. Önska i P2 som kommer efter är så otroligt roligt att lyssna på för folk sjunger, nynnar och lallar in små stumpar på deras telefonsvarare och undrar om nån känner igen just deras favoritlåt. Underbart. En folklighet mitt i finkulturen liksom. I like!! Mimer är också helt fantastiskt. När jag var hos darling Sophy i somras hade de temat Berg. Då ska man hitta musik som låter som och beskriver ordet Berg och vi tänkte genast på Griegs "I Bergakungens sal" (på norska "I Dovregubbens Hall" vilket ska vara musik som komponerats speciellt till uruppförandet av Ibsens "Peer Gynt"). En bra idé för ett program tycker jag. Klingan med all underbart skitsvängig världsmusik är ett måste på söndagförmiddagarna och Kalejdoskop får mig att alltid ha papper och penna i närheten för att anteckna alla nya musikupplevelser. Kort och gott är detta ren och äkta audiomedial upplevelse.

Radio....visst är det helt enkelt fantastiskt???

Om jag jobbade på ett zoo.

Det finns vissa djur som jag skulle vilja umgås med för jag är så övertygad om att de är kloka. Ta den här fantstiska filosoferande brunbjörnen. Den ser cool, världsvan och mjuk ut. En sån jag vill luta min kind emot.

Min mamma har Animal Planet och det finns inget roligare att titta på än de här surikaterna. De latjar runt, sitter, halvligger och kramas som små människor. Visst, det är väl ett slags små råttvarianter men det skiter jag i. Tror de är som jack russelhundar, helt enkelt roliga att vara med.

Lamor spottar. Jag är skitbra på att spotta. Min morfar lärde mig denna fantastiska konst när jag var liten (till mina föräldrars förtret kan jag säga). Men oavsett att det är lite småäckligt kan jag inte rå för att jag är lite stolt över att jag alltid vann alla spottävlingar på våran gård. Skulle vilja ha en spottävling med en lama. Tror dock inte jag skulle vinna.

Vem vill inte krama en chimpans?

Eller simma med delfiner?

Hej mitt vinterland, nu är jag här...

Saknar det blå vinterljuset när klockan närmar sig fem på eftermiddagen. När månen syns som en liten prick i gult mot den isblåa skymningshimlen. Knastret under sulorna när man går hemåt. Prasslet av dunjackor och andetag där näsans flimmerhår blir som sockerkristyr.

Saknar att få se vintern sakta smälta. När snön som kommer inte orkar motstå den mildare luftens envisa övertag. När förra årets frukter och bär täcks av ett blött snötäcke som ligger som en mössa över den sida som vetter mot himlen.

Saknar att vakna i ett annorlunda ljus och titta ut och se rimfrosten som svept sin gnistrande hinna över allt som stått stilla under natten. När det är så vackert att det gör ont i hjärtat och inga ord kan beskriva det makalösa sceneri som möter ens iris.

Nu sveper ickevintern sin gråa mantel kring verklighetens tunna axlar med en genomträngande suck. Det gråa vinner över de färger världen egentligen består av. Regn. Geggamoja under skorna.

Vill ha snö. Nu.

Sol sol sol...

Jepp. Solen skiner definitivt!!! Happy som inget annat just nu för i luren kom igår en röst från en vettig person funnen på en etermedial plats ute i cyberrymden. Det går inte att ta miste på att en fin människa tagit ett första kliv in i min privata sfär genom detta förunderliga samtal som varade i över fyra timmar. Hon är vacker, klok och har den goda smaken att skratta så hon tjuter åt mina skämt, något som får mig att smälta. Tar det varligt... Vill lära känna långsamt.

Vem vet vad det blir........ men glad som en unge som nyss fått lördagsgodis, det är jag i alla fall.

"Litteris et artibus" - För vetenskap och konst

Even in literature and art, no man who bothers

about originality will ever be original: whereas

if you simply try to tell the truth

(without caring twopence how often it has been told before)

you will, nine times out of ten, become original without

ever having noticed it.

C. S. Lewis

-------------------------------------------------------------------------------------------------------

Strukturen skall få vara den ledsagare som håller min hand den närmaste tiden. Denna vår måste vissa saker klaras av. Har dragit på mina förbannade uppsatser för länge nu och ska helt enkelt sätta mig ner i slutet av veckan och göra ett schema för hur mycket jag skall ha gjort och när, och framförallt hur mycket tid det får ta. Jag har lagt lite för mycket energi på mitt jobb, har nog jobbat 110% istället för de där 60% som jag får betalt för. Nog för att det kanske inte gör något, om man har tid och lust och man lär sig något, vilket jag tycker att jag har. Att jag jobbat så mycket har haft sina skäl och jag har lyckats jobba upp ett bra förtroende på min arbetsplats och i mig själv. Dock måste jag bli mer effektiv. Blir jag det får jag mer ork över till mina vänner, att läsa en bok, att dra iväg på något äventyr... you name it. Leva helt enkelt.

Känner hur ledigheten och det faktum att jag sket i att arbeta under julhelgen har gett mig ny energi att ta tag i saker. Nu blir det räfst och rättarting, som jag gick och sa i parti och minut för ett tag sen. Och ja, det stämmer. Nu ska här planeras och struktureras. Dessutom ska jag bli invald i en konstförening som kassör. Häpp så käckt va!!

Om solens vara eller icke vara

Om solen ska skina i mitt liv måste jag bestämma mig för om den ska göra det. Jag glömmer så lätt att jag själv faktisk har kontrollen över vad som får drabba mig eller inte.

Tidigare veckors upplevda tveksamheter har i kombination med en urusel lekamen fått mig ur balans. Jag är lite tilltufsad i pälsen, liksom. Det kräver eftertanke och någon form av jakt på självinsikt. Små saker kan så lätt få alldeles för stort utrymme. Oproportionerligt stort utrymme i relation till hur mycket detta egentligen har med mig att göra. När smärtsamma saker händer mig har jag en tendens att ta på mig allt ansvar. Jag blir som en hunsad labrador som jobbar ihjäl sig för att ställa allt till rätta. Men ofta är det så att det egentligen handlar om saker den personen går igenom eller möter. Det är så ofta som jag glömmer att det faktiskt inte är jag som är problemet. Nej, om det ska fungera med arbetsliv, kärleksliv och privatliv måste jag för det första skydda mig lite mer (och här gäller det framförallt i den akademiska världen) genom att inte bjuda på så förbannat mycket av mig själv. Är ju naiv som salongsberusad kossa och vräker ju ut mitt livs ärlighet till höger och vänster vilken får som största konsekvens att jag serverar mina svagheter på ett blankpolerat silverfat. Blir det någonsin någon bra utkomst av ett sånt beteende?! Dessutom måste jag även lära mig att se om det är mitt ansvar eller inte när kontroverser händer. Och när det inte är jag som är orsaken, ja då ska jag väl för helvete inte heller må dåligt av det.

Nej, nu jävlar ska jag kavla upp ärmarna och möta mig själv på ett annat sätt. Ett nytt år med nya prövningar. Prövningar som jag är övertygad om blir enklare om jag inte tar åt mig så förfärligt. Yes. Så får det bli.

Katharine Hepburn

Hon föddes 1907 och gick ur tiden 2003. Ålder var hög och hennes ikonstatus solid som glas. Men tji fick vi och alla andra för är det inte fantastiskt att hon (med stor sannolikhet, vill jag tillägga) var lesbisk!! För två år sedan kom en biografi om henne som påtalar möjligheten att hon var bisexuell och i dagarna kunde man läsa en recension av en bok som mer tydligt påtalar hennes homosexualitet.

Den vill jag läsa, för djävlar så vacker hon var, Katharine.

Tennyson, nyåret och hoppet om det goda som ska komma

Ring out, wild bells

Ring out, wild bells, to the wild sky,
The flying cloud, the frosty light;
The year is dying in the night;
Ring out, wild bells, and let him die.

Ring out the old, ring in the new,
Ring, happy bells, across the snow:
The year is going, let him go;
Ring out the false, ring in the true.

Ring out the grief that saps the mind,
For those that here we see no more,
Ring out the feud of rich and poor,
Ring in redress to all mankind.

Ring out a slowly dying cause,
And ancient forms of party strife;
Ring in the nobler modes of life,
With sweeter manners, purer laws.

Ring out the want, the care the sin,
The faithless coldness of the times;
Ring out, ring out my mournful rhymes,
But ring the fuller minstrel in.

Ring out false pride in place and blood,
The civic slander and the spite;
Ring in the love of truth and right,
Ring in the common love of good.

Ring out old shapes of foul disease,
Ring out the narrowing lust of gold;
Ring out the thousand wars of old,
Ring in the thousand years of peace.

Ring in the valiant man and free,
The larger heart, the kindlier hand;
Ring out the darkness of the land,
Ring in the Christ that is to be.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Välkomna in i det nya året. Hugg i med hela handen. Fatta din nästes hjärta med kraft. Låt övertygelsen om det kommande årets goda bjuda upp till dans. Kliv in kära vänner, och gå en bit med mig. Kliv in kära vänner, det är hitåt vi ska gå.